Julafton 2009: Sammanfattning dec.

Mitt sallskapssjuka rastlosa lilla jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Satt ledsamt och stirrade ut over stranden och det fantastiska turkosa havet. Men det hade ju gatt ett par dagar, sa landskapet gjorde ingenting for mig langre...
Da forbarmade sig en Nightingale over mig och tog med mig pa fest. Han var omtanksam, hans vanner var snalla, och det angav tonen for resten av veckan pa Koh Lanta.

Jag larde dessutom kanna S, en dansk tjej vars vanskap jag hoppas bevara valdigt lange. Jag larde mig kora moppe och njot ensam i morkret med vinden vinande i oronen. Dagarna gick i dur. Med langtan till kvallen.

Haer skulle jag kunna infoga en Super-ultra-soft version av en Harlequin-novell och avsluta med
"men tiden laker alla sar, och som bekant sa gar tiden fortare nar man har roligt".

Men jag besparar er. Vissa minnens vingslag skall man lata eka endast i sitt eget huvud och inte slappa ut som brevduvor utan adressat..

Obestamd som vanligt, och lite radd for att ta egna beslut om var nar hur, laet jag tryggheten styra och bokade buss tillbaka till Bangkok for att sedan aterigen resa till Chiang Mai - dar jag nu visste att jag hade en bekant, C. Jag ville inte vara ensam over jul och nyar...

Sa nu sitter jag i Chiang Mai, och insett att det faktiskt kvittar. Ingen annan verkar bry sig sardeles mycket, och jag kanner inte for att spendera en hel vecka haer bara for att invanta nyaret.

Sammanfattning december 2009: BOOOORING

Men jag har oxa kommit fram till att det inte ar livet som ar trakigt.
Det ar Jag som ar trakig.

Eller rattare sagt, jag har inte vetat vad som skall till for att tanda mig. Lugnt o skont ar inte min grej. Inte sma tysta obefolkade oar, inte stranden, inte naturpromenader.
Jag behover en adrenalinkick.
Det ar vad jag saknar.
Alla shoppingrundor i Sthlm som endast har tjanat till att kvava langtan inom mig.
For jag ar ju inte ytlig egentligen, har aldrig varit det. Har bara haft en aning om vad som saknats men aldrig vagat utforska det.
Arligt talat ar min storsta fotboja att jag ar sa in i helsike LAT.

Dessutom funkar inte den har "ta dagen som den kommer, planera inte-approachen"
Jag VILL planera. Jag BEHOVER planera. Jag far absolut ingenting gjort annars.
Sa nu nar jag kommit fram till vad jag tycker om, och vart jag kan finna det (narmast o billigast vill saega. Jag ar ju aven jakligt praktisk), sa har jag bokat in en bussresa till Laos den 26:e.
Kolla: Vart kan jag i det narmaste fa fart & flakt, aventyr pa land vatten djungel. Ok check. Boka.

Jag haaar forsoookt att lasa guideboken tidigare, men det har val tagit mig en manad att fa koncentrationen i ordning...
Och aha-upplevelsen.
Kortfattat, det har gillar jag: Fordon & Fart, Djur & Natur. Helst i kombo.

Jag har ju vetat om det, fattar inte varfor jag inte haft energi att gora nagonting at det tidigare. Men, men.. no time to dwell.

Jag mjukstartar enl nedan plan:
Chiang Kong
Luang Nam Tha
(Nong Khiaw)
Luang Prabang
Vang Vieng
Vientiane
Si Phan Don

sedan vidare till Kambodja; Eastern highlands, Siem Reap & Angkor, Phnom Penh och sist vila ut pa Sihanoukvilles strander.

Februari har jag inte klurat ut annu.. det star mellan Indien och Indonesien.
Nagra inputs?
#

GOD JUL PA ER ALLA OCH MED FORHOPPNING OM ATT AR 2010 FOR MED SIG NYA NJUTNINGAR!