25 dec 09 - 3 januari 10: The road is long...

Juldagen blev jag och C medbjudna till barbeque hos en australiensisk kille och hans familj. Alla hennes gymkompisar var med. Mycket trevligt initiativ. Mycket mer firande an sa blev det faktiskt inte... Jag ar ju inte sa sardeles intresserad av julen.

Fransyskan, Ag, som jag traffat pa bussen upp och nu delade rum med hade begett sig ut pa trekking och vi kom overens om att eventuellt ses i Luang Prabang.
Pa vagen till Chiang Kong, den thailandska gransen till Laos, sa traffade jag DW, en mkt trevlig aussie.. hm.. jag kom faktiskt inte ihag hur vi traffades eller nar vi borjade prata. Han var iallafall en gentleman, som vantade pa mig vid gransen nar polisrapport skrevs och boter utfardades eftersom jag stannat en dag for lange i Thailand. Hjalpte mig med vaskan till baten, vid avgangen, trapporna.. Sot :)

Checkade in pa ett guest house med en rolig gammal vardinna som kokade Lao te, som hon pastod aven var superbra for ursparade magar... Jag missade DW dagen efter, sa hyrde sjalv en moto och korde ut pa landsbygden i Houysai. Holl mig till huvudvagen for att hitta tillbaka.. Det var oerhort vackert, landskapet gront, emellanat bara vaeg, emellanat sma byar med trahyddor, lekande barn, getter och kor.

Jag och DW mottes upp senare pa kvallen och hamnade i samtal med en engelsman, T, och en kanadensiska, An. Kanadensiskan cyklade genom sydostasien! Aningen tuff tjej... Vi blev ett litet gang, och jag andrade saledes mina planer pa att stanna norrover och akte med samma bat som dem ner till Luang Prabang for att fira nyaret. Hoppades aven att aterse Ag.

Jag hade sa garna velat uppleva the Gibbon experience, www.gibbonx.org, men det var fullbokat langt framover, ganska dyrt, samt aktiviteten att glida runt i linor mellan traden och bo i tradkojor skedde ibland over 100 m over marken.. Jag med min hojdskrack. Gramer mig lite, men bokade det i varje fall inte..

Batresan var en upplevelse i sig. Tva dagars slow boat nerfor Mekong. Trasmak i baken ar bara fornamnet. En natt i Pakbeng, dar vi knappt hittade rum. Vi var tvugna att noja oss med en sorts kallare dar de stoppat in en sang, smutsigt och ackligt. Och kallt.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller grata, sa hallde for sakerhets skull i mig nagra malibu-cola for att kunna somna.

Men vi hade roligt vi fyra.
#

AN forsvann for att traffa sin alskare och jag lamnade killarna for att kontakta Ag via ett internetcafe, men hon var inte i Luang Prabang. Inget mail. Panik. Ensam. Morkt. Och ingenstans att sova. Visste inte alls vart killarna begett sig.
Gick runt en stund men allt var fullbokat eller aaalldeles for dyrt.
Bad tillslut en tuk tuk-forare att kora mig till ett billigt guest house. Och det ordnade sig galant.
Redan vid incheckningen traffade jag en svensk tjej som jag hade sallskap med over middag och ett par dar framat.
Agnade mest dagarna at att ga pa marknaden, ata.. sova.. Dricka drinkar. Bowling!(katastrof) Min nypafunna bowlingteknik som jag kallar fly&dive asamkade mig ett stort skrapsar + blamarke pa hoger kna. Jag forlorade stort.

Besoket till vattenfallet utanfor stan var dock supertrevligt. Vackert, sandfargade plataer med turkost vatten, lugnt och skont. Det kom som en glad overraskning att dar aven fanns ett Bear rescuing center, fullt med asiatisk svartbjorn. Valdigt gulliga.

Som tur var lyckades jag aven aterforenas med killarna. Stan ar inte sa stor...
Nyarsafton firades pa the Hive. Ah vad jag saknade att vara med nagon som jag verkligen star nara.. Ingen att pussa o krama pa tolvslaget... Ingen hit att vara langt hemifran pa nyar.. Dessutom fick jag nog av sv tjejen den kvallen. Tur att DW var kvar.. Vi fortsatte istallet natten pa bowlingen. Sa slutet gott iallafall.
#

Man vill ju traffa nya manniskor, for det ar inte kul att kanna sig ensam! Men ibland kanns det bara sa sva'rt...
Resan utgors till stor del av de moten man gor. Men moten betyder oxa avsked. Utan moten inga avsked. Men ingen resa utan dessa moten. Sa det finns inget val.
Det kommer att gora ont. Lika glad som jag blir av att traffa en ny manniska att tycka om, lika ont gor det att saga hejda.

Ofta ar det inte vanskap det handlar om, endast sallskap. Vissa blir speciella, lamnar avtryck som stannar kvar.. Andra inte. Men du behover dom alla.
#

Imorse akte DW vidare soderut.. Jag hookade antligen upp med Ag, som rakade bo i guest houset precis granne med mitt. Skont. Jag behovde verkligen hennes sallskap.
Ett avsked. Ett mote.

Imorgon aker jag och hennes engelske rumskompis upp till Luang Nam Tha. Hoppas att antligen fa lite aekta naturupplevelser. Skulle aven vara kul att aterse T som tydligen skall befinna sig daer nu. "All Brittish people are drunk and perverted" ar nu bevingade ord som jag tydligen uttalat i samband med middagen i Pakbeng.. Det verkar han aldrig glomma.. Igen sa emot dock. Hrm.. hoppas han kan taenka sig mitt sallskap igen iallafall.
Sakerligen over en drink.

Idag har varit varldens sloaste dag. Klockan ar 21 och jag vet knappt vad vi har gjort. Hangt pa internet storre delen av dagen och uppdaterat oss om laeget hemmavid.
Unnat oss massage... Jag flog darifran som pa sma moln, och hoppas kunna somna sott.
#

Jag kan inte beskriva resan i ord, eftersom det egentligen inte ar sarskilt annorlunda nagonstans i varlden. Och vi gor inget sarskilt heller. Vi ar bara lediga. Nagon annanstans. Forsoker njuta. Letar efter nagot.. nagon..
Det gar inte att kla tillvaron i ord, eftersom det du upplever inte bara ar sevardheter, utan kanslor, och de ar sva'ra att beskriva i form och farg.


Tiden gar sa fort!
Det kanns lite som om jag ar i en labyrint.. och hoppas hitta vagen runt. Men att jag inte riktigt funnit vad jag soker.
Sa Ut vill jag inte annu pa ett tag...
#