Julafton 2009: Sammanfattning dec.

Mitt sallskapssjuka rastlosa lilla jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Satt ledsamt och stirrade ut over stranden och det fantastiska turkosa havet. Men det hade ju gatt ett par dagar, sa landskapet gjorde ingenting for mig langre...
Da forbarmade sig en Nightingale over mig och tog med mig pa fest. Han var omtanksam, hans vanner var snalla, och det angav tonen for resten av veckan pa Koh Lanta.

Jag larde dessutom kanna S, en dansk tjej vars vanskap jag hoppas bevara valdigt lange. Jag larde mig kora moppe och njot ensam i morkret med vinden vinande i oronen. Dagarna gick i dur. Med langtan till kvallen.

Haer skulle jag kunna infoga en Super-ultra-soft version av en Harlequin-novell och avsluta med
"men tiden laker alla sar, och som bekant sa gar tiden fortare nar man har roligt".

Men jag besparar er. Vissa minnens vingslag skall man lata eka endast i sitt eget huvud och inte slappa ut som brevduvor utan adressat..

Obestamd som vanligt, och lite radd for att ta egna beslut om var nar hur, laet jag tryggheten styra och bokade buss tillbaka till Bangkok for att sedan aterigen resa till Chiang Mai - dar jag nu visste att jag hade en bekant, C. Jag ville inte vara ensam over jul och nyar...

Sa nu sitter jag i Chiang Mai, och insett att det faktiskt kvittar. Ingen annan verkar bry sig sardeles mycket, och jag kanner inte for att spendera en hel vecka haer bara for att invanta nyaret.

Sammanfattning december 2009: BOOOORING

Men jag har oxa kommit fram till att det inte ar livet som ar trakigt.
Det ar Jag som ar trakig.

Eller rattare sagt, jag har inte vetat vad som skall till for att tanda mig. Lugnt o skont ar inte min grej. Inte sma tysta obefolkade oar, inte stranden, inte naturpromenader.
Jag behover en adrenalinkick.
Det ar vad jag saknar.
Alla shoppingrundor i Sthlm som endast har tjanat till att kvava langtan inom mig.
For jag ar ju inte ytlig egentligen, har aldrig varit det. Har bara haft en aning om vad som saknats men aldrig vagat utforska det.
Arligt talat ar min storsta fotboja att jag ar sa in i helsike LAT.

Dessutom funkar inte den har "ta dagen som den kommer, planera inte-approachen"
Jag VILL planera. Jag BEHOVER planera. Jag far absolut ingenting gjort annars.
Sa nu nar jag kommit fram till vad jag tycker om, och vart jag kan finna det (narmast o billigast vill saega. Jag ar ju aven jakligt praktisk), sa har jag bokat in en bussresa till Laos den 26:e.
Kolla: Vart kan jag i det narmaste fa fart & flakt, aventyr pa land vatten djungel. Ok check. Boka.

Jag haaar forsoookt att lasa guideboken tidigare, men det har val tagit mig en manad att fa koncentrationen i ordning...
Och aha-upplevelsen.
Kortfattat, det har gillar jag: Fordon & Fart, Djur & Natur. Helst i kombo.

Jag har ju vetat om det, fattar inte varfor jag inte haft energi att gora nagonting at det tidigare. Men, men.. no time to dwell.

Jag mjukstartar enl nedan plan:
Chiang Kong
Luang Nam Tha
(Nong Khiaw)
Luang Prabang
Vang Vieng
Vientiane
Si Phan Don

sedan vidare till Kambodja; Eastern highlands, Siem Reap & Angkor, Phnom Penh och sist vila ut pa Sihanoukvilles strander.

Februari har jag inte klurat ut annu.. det star mellan Indien och Indonesien.
Nagra inputs?
#

GOD JUL PA ER ALLA OCH MED FORHOPPNING OM ATT AR 2010 FOR MED SIG NYA NJUTNINGAR!

Upp och ner / Ner och upp

Jag gar och beundrar solnedgangen, stannar upp ibland och begrundar. For att riktigt insupa vad jag ser. Fargerna som blandar sig, horisonten som andrar nyans fran ljusbla till orange till rosa.

Solnedgang existerar ju egentligen inte. Solen gar ingenstans. Jorden snurrar och vi med den.

Sen eftermiddag sa "ligger solen" sa lagt att reflektionerna far havet att glittra. Det ser ut som miljontals vita stjarnor som dansar over vattenytan.

Nar Jorden tippar bakat, fran Solen, sa borde ju vattnet folja med. Men det gor det inte.
Vattenranden drar sig istallet nedat, blottar annu nagra meter av beige fuktig sand. Vagor som forut slog in mot land med storre kraft planar nu ut, tar sig inte lika hogt upp. Det ser ut att kaempa som i uppforsbacke och ger snart upp.
Istallet for att folja med oss nar vi sakta vander oss bort fran Solen sa verkar havet istallet centralisera sig, oka sin densitet, forsoker fortsaetta vara nara solen.

Jag begriper nu varfor det heter Tidvatten.

Pa natten upprepas dock proceduren med hoga vagor och hogt vatten.
Kan nagon forklara detta med tyngdkraft och centrifugalkraft for mig.
Eller ar det sa att forhallandet tidvatten/Solen beror pa i vilken del av varlden vi befinner oss?
Om havet samlar sig i mitten av "gropen" sa betyder det att vi ar hogts upp just da?
Och om vattnet nar hogt upp pa "min" strand sa beror det av att vi lutar hoger, vanster, framat eller bakat just haer.
Eller finns det inget Upp och Ner, Nord, Syd, Ost eller Vast?
#

Flyt/Oflyt

En annan lustig iakttagelse jag gjort idag ar att knaket i handleden verkar ha gjort susen.
Peppar peppar.
Knolen, som eg borde ha opererats bort, ar mkt mindre framstaende och jag kan rora pa handleden utan namnvard smarta igen.
Lite tur i oturen skall man ha :)

Jag blev faktiskt forvanad nar jag Bade forvarrade handledsskadan Och ramlade och skrapade armbagen pa samma dag. Jag borjade fundera pa om det ar typiskt for mig.
Jag mindes ett par incidenter; Bryta handleden forsta dagen i skidbacken (exakt 20 ar sedan) och vricka foten pga en grop i gatan En dag fore trekkingen (tva veckor sedan).
Nej, just det. Jag har alltid tyckt mig ha ett enormt flyt. Jag har inte haft varldens basta eller rikaste liv, men nar det uppstatt nagot (var sig det varit mitt eget fel eller inte)sa har de sma sakerna i vardagen alltsom oftast ordnat sig, utanfor min paverkan, och jag har kunnat pusta ut.

Detta kommer mig osokt att taenka pa det jag brukar saga till tva personer i min narhet som sjalva sager sig vara otursforfoljda (bada tva ar kraeftor vilket jag oxa undrar om det ar en slump);
-Det beror pa hur man ser pa saken. Du kanske registrerar de mindre lyckade handelserna under dagen men ej taenker pa det som gatt vael.

Det daer med halvtomma eller halvfulla glas kan man dividera i evigheter om.
Men jag tycker att tur/otur ar en intressant diskussion att ha.

Eftersom jag kan vara aningen negativ, speciellet infor nya situationer, sa har jag hort misstolkningen att jag skulle vara pessimistisk.
Nu taenker jag pasta att Negativ/Positiv inte ar lika med Pessimist/Optimist.
De som inte haller med om saken kan ga och lasa en ordbok.
Sjalv behover jag ingen ordbok eftersom jag alltid ar sa saker pa saker och ting... (och odmjuk).

Foljande ar min tolkning.
Och alltsa ar den raett.

*En negativ manniska ar inte nojd, ser det daliga i saker och gor samsta mojliga tolkning av pagaende situation.

*En positiv manniska ar nojd med vad de tilldelas och kan saledes njuta mer av tillvaron.

Negativ/Positiv: Ens personlighet i nuet.

*Pessimist: Tror ej pa forbattring utan pa samre eller fortsatt dalig framtid. Ser att saker och ting inte kommer att ordna sig.
Medan
*Optimisten: har en kansla av att situationer ordnar upp sig. Tror pa att problem kan losas.

Pessimism/Optimism: Ens (kort- eller langsiktiga) framtidsvision.

Man kan saledes vara bade en negativ personlighet samtidigt som man ar optimist.
Sa det sa.

Ofta har jag onskat att jag hade en mer positiv installning infor saker som hander och sker. Dessa positiva optimister ar alltid sa glada och populara manniskor. Det kan gora en lite avundsjuk. Jag undrar alltid om De inte har nagra bakslag, och varfor man inte ser av dessa.
Dessutom sa irriterar deras pa ytan klaemkaecka A-personlighet mig sa enormt! Livet e val skit for er oxa nan gang!

Ja, ja.. Jag har iallafall oftast ett javla flyt,
det har jag.
#

13-14 december: Jakten pa ett boende

Ankomsten tillbaks till Lanta var aningen dramatisk. Jag hade ingenstans att bo men vill till Klong Nin beach. Fick folja med en gammal osterrikare (som hade alldeles for stor tro pa sin egen charmpotential) som hade bestallt bil at samma hall.
Letade upp en resort m hyfsat pris, 600B/natt, i rum m flaekt.
Nar jag bestamt mig for rummet sa fick jag skjuts pa moppe av en tjej for att hamta min stora ryggsack, som jag lamnat vid turistinformation dar jag tidigare blivit avslappt.

Jag sa att det ar battre att jag Gar tillbaka. Men hon sa att det visst skulle funka sa jag forsokte hoppa upp bakpa. Jag hade raett. Jag kunde inte satta mig bakpa moppen med en 85-litersvaeska pa ryggen, utan ramlar bakat av tyngden.
Skrapar upp armbagen och landar pa min redan bandagerade arm (Handleden ar i bandage pga ett gammalt problem, som efter att ha lyft den tunga vaskan gjorde annu ondare. Nagot knakade till, knolen forsvann in i handleden och vaerkte an vaerre an vanligt).
#

Maste checka ut fran Otto resort bungalows kl 12 for tyckte det var for dyrt. Vill ha riktigt billigt boende.
Sa jag tar formiddagen och vandrar gatan upp, parallellt med Klong Nin beach, for att kolla laeget.
For halva priset forvantar jag mig visserligen ingen jattefin bungalow men de jag hittar kan klassificeras som Ruggig och Annu ruggigare.
Jag borjar undra om det ar vart att ga tillbaka till resorten o betala 700B for en natt till.

Jag gar forst till Clean Beach Resort eftersom jag hort att en tjej bor billigt daer. Vardinnan vill ha 1200 for ett rum.
-Jasa, det ar inte vad jag har hort, sager jag och papekar att jag vet nagon som bor har for 400B.
-Jahaa, men de bungalowsen ligger over gatan och har bara flaekt, svarar hon.
Och? taenker jag, och avslojar det tydligt med blicken.
Jag blir visad tva olika stugor eftersom jag ser valdigt tveksam ut vid anblicken av den forsta.
Golvet ar taeckt av en matta i plast, eller en vaxduk snarare, for att taecka hal och trasiga plankor.
Jag gar vidare.

Ser en vasterlandsk tjej sitta i receptionen, och taenker att da borde detta vara baettre, men saekert oxa en hel del dyrare. Nej da, bara 100B mer.
For ingenting.

Stugan narmast stranden kostar 600B och den 10 m langre bort kostar 500B. Den forsta ar ett trahus, tragolv, travaggar, halmtak. Det brukar vara lite sprickor haer och var men detta ar obeskrivligt. Som ett gammal trakoja fran 1600-talet. Och som inte bivit stadad sedan dess heller.
Halmtak brukar vara en dekoration av pla'ttaket, for att mer ge en kaensla av "soderhavso". Dessa bungalows har bara halmtak. Och jag som ville flytta fran det forra staellet pga flygande, hoppande, kravlande djur mellan tak och halm.
-Oj, allt i tra! Sa romantiskt, sager jag.
Hon visar mig duschen. Utomhus, fast inbyggd med stugan sa att saga. Ja, kaklade vaggar men inget tak.
-Duschen kommer ner darifran som ett litet vattenfall.
-Exotiskt, svarar jag.
Tanken var nog god en gang i tiden. Jag tittar oroligt pa halen och mellanrummen plankor/halm och fragar om det kommer in djur i stugan.
-Tjaa alltsa...
Hon har nagon forklaring, och pratar bl.a om eremitkrabborna i sanden. -Men de finns ju bara utanfor.
Jo jag kaenner till krabborna. Har sett hundratals vid det haer laget. PA STRANDEN.
Jag tackar nej med hanvisning till att jag ar radd for djur.

Jag tittar pa den billigare bungalowen oxa. Den ar gjord i betong. Hon naemner det som vore det nagot negativt. Jag tycker ju att det later mkt fraschare.
Gra betong. Eller smutsig betong. Taket ar byggt enl samma princip som det forra, och den stora urgamla sangen ser acklig ut. Dessutom ar den byggd en halvmeter over golvet. Jag undrar varfor.
Vad ar det som inte skall kunna hoppa upp? Och vad gommer sig darunder?

Needless to say, jag fortsatter min jakt pa rum.
Ger ett staelle jag redan passerat en till chans. Det var tomt men denna gang bestammer jag mig for att ropa och ge min in och leta efter personal. Det gor jag raett i, for haer finns namligen rum for uthyrning. Det ar inga bungalows, utan rum i ett hus. Jag foredrar det. De ar superbilliga och rena. Vita betongvaggar, vitt golv, vitt tak. Haer tar sig inga djur in. Ett sjalvklart val. Dusch o toa i korridoren. So what? Det ar rent. Dessutom sa stanger de ytterdorren vid kl 22 sa det ar tryggt, och vid stranden finns oxa mojlighet att duscha av sig. 350B/natt.
#


Luciakvall
Tog igar kvall en promenad langs den 3 km langa stranden och bevittnade solnedgangen (eller inte, som jag ska fordjupa mig i senare), at middag nastan langst bort vid Klong Hin beach och pa tillbakavagen sag jag K (vi hade sallskap fran Bangkok) staende i den nyoppnade baren hon skulle jobba i. De skulle ha fest ikvall. Antligen, lite skoj tankte jag. Jag behover det. Ar sa trott pa honey mooners.

Men vagen hem var mork och stranden inte alls lika inbjudande sa jag bestamde mig senare for att inte ga till festen.

Pa de passager som ej var upplysta av neonljus fran resorter och barer sa var strandremsan kolsvart. Det enda jag sag var de i dagsljus genomskinligt sandfargade eremitkrabborna, som nu endast syntes som minimala bla lysdioder, sma som knappnalshuvuden, i sanden.
#

11-12 december: Tid att taenka

Vid frukosten bestamde jag mig.
Den godaste och storsta frukost jag hittills atit, med en fantastisk utsikt over hav och oar. Och servitoren (en s.k lady boy) var glad och gullig.

Jag bokade av baten tillbaka och bokade om rummet for natten.

Jag trivs helt ok med mig sjalv haer, skrivandes i min bok utanfor bungalowen, i skuggan av ett trad.
Jag vagade dock inte satta mig under en palm. De har massor av hangande kokosnotter, och det ar tydligen en vanligt forekommande dodsorsak. Enligt myten.
Death by coco nut.
#

Vandrandes laengs med stranden med inte sa mycket annat att gora sa far man plotsligt tid att taenka.
Inte pa det yttre livet, sasom om man staellt vaeckarklockan, inte om man kommit ihag att skicka den daer kallelsen eller om det ar lunchrast snart...
Utan taenka pa sitt Inre liv.

Utan nagot annat att fundera over sa blir man plotsligt tvungen. Nagot maste man ju taenka.
Och tankarna dyker upp automatiskt. Eftersom du ar fri.
Tiden ar Din och sinnet ar fritt.

Om jag skulle bli forfattare... Vada for slags i sa fall.
Langa sammanhangande historier skulle jag inte ha talamod till.
Det maste bli nagon slags Short Stories.

Sexnoveller for tjejer? Nja..
Eller sadana daer prosaliknande filosofiska berattelser som borjar med "Det enda jag sag var ett lov som vinden svepte med sig, och mina fotsteg i sanden..."

Jag har vael vanligtvis ganska god sjalvkannedom, men efter dessa veckor kan jag Konstatera foljande:
Jag ar aldrig nojd.
Jag ar rastlos, och jag klarar inte av att vara ensam.
A andra sidan ar jag social, vaenlig och rolig.
Min sociala sida kompenserar ju min sallskapssjuka. Eller ar det sa att mitt behov av sallskap ar storre an min blyghet och att jag darfor tvingar mig sjalv att vara mer social.

Just Nu trivs jag iallafall utmarkt, haer i tystnaden, i skuggan under tradet, med utsikt over grona palmer och turkosa vagor.

Kanske har jag hittat en liten bit av paradiset idag.
#

11 december: Snorkling + Ko Hai

Snorklingen var haerlig saklart! Dock var batresan ut till oarna mycket langre an de korta stopp vi fick for att snorkla.

Jag sag massor av fargglada fiskar runt korallreven. Typ vara akvariefiskar fast modell storre.

Eftersom jag har lite svart att smorja in mig sjalv pa ryggen sa bestamde jag mig for att simma i t-shirt. Vilket jag glomde. Sa nu ar jag brand. Aj.

Ko Hai (Koh Ngai) ar en iten o sydost om Koh Lanta. Den ar liten, romantisk och omgiven av klippoar. Strandremsan ar smal och langs med hela stranden ligger fullt av bungalows av olika standard.
Ja en natt blir nog tillrackligt.

Under kvallen som gick borjade jag vaenja mig vid min nyvunna kaensla av fridfullhet. Att det aentligen skulle kaennas helt ok att gora inte mycket alls.

Kvaellen spenderade jag i en liiiten strandbar med halmtak, men en Blue Hawaiian i handen. Jag fick sallskap av min schweisiska bungalowgranne som aven hon var haer helt sjalv.

Det ser ut ungefar som i fantasin jag haft sedan jag var liten. Sahar dromde jag om att mitt liv skulle se ut. En enkel bar vid stranden. Jag blir lite avundsjuk pa den franska lilla familjen som jobbar i baren.

Deras lillkille har laert sig Fire dance. Han gor det snyggt, det ar imponerande. Vi appladerar, och efter min andra Blue Hawaiian gar jag pa aningen vingliga ben hem till min bungalow.
#
#

December: Observationer om paradiset

Naer jag ligger pa stranden i Kantiang bay och gnaeller tyst for mig sjalv sa borjar jag utveckla de forsta tankarna om Paradiset.
Paradis-o.
Eftersom jag sett det for min inre syn sa blir jag besviken. Jag ar inte Overvaldigad.

De asikter jag nu kommer att ge uttryck for kanske ar provocerande for vissa, och inte helt pk.

Thailand ar inte Paradiset!

Ja, dra nu efter andan.

Thailand ar inte paradiset pa Jorden, och det verkar inte heller thailandarna sjalva tycka.

For Mig ar Paradiset en kaensla.
En kaensla som tid & rum ger dig.
Tid & Rum kombinerat med skeende och eventuellt saellskap.

I Vietnam fann jag paradiset ett flertal ggr under tva veckor.
Saekert mkt tack vare vietnameserna.
Gulligare maenniskor har jag aldrig traeffat. Varken forr eller senare.
Allt gjordes med ett leende. Ett aekta leende. De hjalper dig for att de Vill hjalpa dig. De ar odmjuka godhjartade maenniskor. De gor inte saker Bara for pengar, utan helhjartat och med en aekta godhet, som lyser igenom och som inte gar att forfalska.

I Thailand har jag knappt sett tio leenden pa tio dagar. Ingen drar pa smilbanden nar de tagit bestallningar, visat mig rum, serverat mig, tagit emot mina pengar.
Och gors nagot gratis sa ska det papekas.
"For free" [Las: I'm so generous]

Visst, de fixar och ordnar allt! Effektivt, men langsamt (Ja den kombinationen finns. Jag ar sjalv sadan namligen).
They'll get you there, men forvanta dig inga leenden pa vaegen.
Alltid lite kontrollerande, "Where are you going?" Ofta lite anklagande och misstaenksamma blickar.
De kunde kanske istallet fraga "Kan jag hjalpa till?" eller "Ska du med bussen Si & Sa?"
Mitt i all Effektivitet glommer de bort Odmjukhet. Tycker Jag.

7 - 10 december: Koh Lanta

Efter en laaang resa fran Chiang Mai (startad mandag kvall fran C Mail och vantade i Bangkok mellan kl 04 och 18. Let's not go there) sa ar klockan 14 da jag anlander till resorten i Koh Lanta som jag fatt hjalp m att boka under vantetiden i Krabi.
Allra langst soderut vid Kantiang blir det.

For jag ville ju ha lugn o ro. Trodde jag.
Jag slapps av sist av alla, langt ifran allting, och borjar saledes undra vad jag gett mig in pa.

Rummet var mycket fint, och dyrt (850B). Kanske inte dyrt egentligen, men relativt. Mer an dubbelt sa mkt som jag betalade i C Mai. Iofs fick jag har en helt egen bungalow, ett stenkast fran stranden.

Det ar lugnt. Valdigt lugnt. Rastlosheten kommer over mig. Inga backpackers, fa manniskor, alla i grupper eller par.

Jag gar runt lite pa stranden. Visserligen ar sanden vit, visserligen ar vattnet varmt. Men man ser fran den ena sidan till den andra. Nastan folktomt.
Asch, inte ens sarskilt imponerande haer tanker jag.

Jag maste hitta pa nagonting att gora!

Ater middag, ensam. Dricker en pina colada, ensamt. Tittar fascinerat pa "fire dance" som servitorerna utfor pa stranden.

Jag ar less och meddelar hotellvardinnan att jag inte vill stanna en natt till.

Dock var detta den godaste natts somn jag haft pa tva veckor.

Dagen efter kaenner jag mig battre till mods. Jag skulle visst kunna spendera hela dagen pa stranden. Maste dock checka ut eftersom det nu ar fullbelagt.
Hittar billiga bungalows (300B) uppe vid vaegen. Helt ok!

Gar tillbaka till resorten och bokar en 4-islands trip, en snorkeltur runt oarna Koh Maa, Koh muuk, Koh Chuk och Koh Ngai. Jag meddelar bokningen att jag inte vill aka tillbaka samma dag utan vill bli avslappt vid Ko Hai for en overnattning. Det fixas.

Eftermiddagen spenderar jag pa internet, kollar lite svensk tv och gar sedan till ett valdigt avslappnat stalle dar andra svenskar haenger. Jag bestaller in kyckling i kokosmjolk och en stor fruktdrink med banan och passionsfrukt.

6 december: Zoo och nattmarknad

Sondag. Idag ska jag vila ut, och C oxa, sa jag vantar tills hon ringer. Det ska bli kul att spendera dagen med C innan jag aker vidare soderut.

Traeffar en ensam hollandska vid frukosten och det slutar med att vi tre tjejer mots upp vid Wat Chedi Luang, ater lunch och hoppar sedan pa en songthaew, http://en.wikipedia.org/wiki/Songthaew,
for att besoka Chiang Mai Zoo. Dar gar vi runt hela dagen och ser alla mojliga djur, bl.a vit tiger.. Deras storsta attraktion ar pandorna, Chiang Mai Zoo har fatt sin forsta panda som fotts inne i zoot, Ling-Ping.
Vi gar och gar tills fotterna vaerker. Det tog laengre tid och blev senare an vi hade raeknat med. Vi skulle ju orka med sondagsmarknade oxa. Den borja kl 16 och staenger runt 24. Jag och Di vill valdigt garna hinna med nattmarknaden, da detta ar var sista sondag i stan.
vi anlander till city runt 19, ater (jag ater bananpannkaka mmm =)) dricker Singha och vilar benen.

Marknaden ar sjukt stor. Det ar sa trangt och den ar sa lang. Jag tror den straeckte sig over fyra gator i en korsning, och vi gar hela vagen... Det gar valdigt sakta framat pga den stora mangden manniskor.
Jag behover ett par nya skor och vill helst hitta en storre resvaska.
Koper strumpor och ett par langbyxor. Rena fyndet: 100% bomull (kollar alltid det, hatar syntet) for 99 baht (drygt 20 spaenn).

Klockan ar naestan midnatt. Nu raecker det for mig. Imorgon ger jag mig ivaeg.

5 december: Meditation pa Kungens fodelsedag

Vaknar av ljudet fran en megafon som skriker ut thailandsk musik pa hogsta volym.
Det ar namligen kungens fodelsedag, och thailandarna avgudar sin kung... Idag ska det firas. Jag undrar vad i helsike det ar som pagar och gar outvilad ner for att ata frukost.

BUDDHATEMPEL - de ar ju lixom overallt, och jag har hittills tyckt att jag fatt nog av dem. Ja ja, same same but different, been there seen that.

Har aven reagerat pa att de verkar mycket pakostade. Enorma buddhastatyer platerade i guld.Jamfor m folk pa gatan som forsoker overleva pa att salja lite snacks eller frukt i enkla stand.

Men idag.. idag hittade jag till Wat Chedi Luang, en av de aldsta och storsta templen i Chiang Mai city. Hade endast en tid att passa under eftermiddagen och hade saledes hela dagen till mitt forfogande alldeles sjaelv, och taenkte att jag kan ge Ett tempel till en chans...

Jag var opassande klaedd i kort liten klanning med bara axlar, sa fick lana en stor bla rock utanfor och gick in for att se mig omkring.

Jag var sa trott efter trekkingen och det chockartade alldeles for tidiga uppvaknandet, sa jag satte mig ner pa den stora roda mattan. Tittade upp mot den enorma 10-tals meter hoga Buddhan i guld, de hoga rodmonstrade pelarna som straecker sig mot det hoga taket. I taket haenger stora vackra kristallkronor.

Inte manga besokare vid den har tiden pa dagen. Nagra sitter och ber.
Det ar tyst, svalt och lugnt. Jag kaenner att andningen saktar ner. Att jag oxa blir lugn.

Plotsligt forstar jag. Jag forstar varfor det ar sa viktigt att templen ar stora och pakostade. For det ar vackert att sitta har. Det ar fridfullt.
Och infor all storhet och den enorma buddhafiguren kaenner jag mig liten.
Och det ar skont.

Jag sitter nog dar inne i mer an en timme.
Jag strosar sakta over tempelgarden utanfor. Det aeldre templet utanfor ar over 600 ar gammalt. Jag gar ett varv. Jag ser en skylt:
"MONK CHAT PROGRAM. Don't just stand looking from afar, come and chat with us about Buddhism"
Haerligt =) Modernt.

Jag kaenner av det har lugnet resten av dagen, och jag har bestamt mig for att inte lata nagonting paverka mig. Jag kaenner mig sa langsam, men totalt avstressad.

Dessutom ar jag hungrig. Klockan ar over 14 och jag kommer pa att jag glomt att ata lunch.

Funderar over att munkarna blir sa gamla, fastan de ar sa magra. De aeter ju bara en gang om dagen! Inte undra pa att de ar sa harmoniska, meditativa och langsamma. Man blir ju riktigt da'sig av att vara hungrig.
#

Pa kvallen traffar jag C for att ata middag, men middagen blir till slut drinkar pa Joe's place. Efter en Singapore Sling och en Blue Hawaii tar vi tuk-tuk hemat.
Far sova ut imorgon. Om inte tuppen vaecker mig.

4 december: Sanningar och Good byes

Jag ar ju lite hetlevrad av mig. Nar blodet kokar sa hinner jag inte riktigt taenka efter. Nar jag sager/skriver nanting sa ar jag kvar mitt i kanslan och lyckas inte censurera mig sjalv.. Darfor far jag ganska ofta be om ursakt. Ibland har jag fatt hjalp med att rakna till tio eller lasa igenom ett mail. Men nu ar jag sjalv, och jag far censurera mig sjalv i efterhand.

Inlagget fran dagen innan ar lite forkortat nu.. Inte for att jag inte star for vad jag sager men for att det ar onodigt att sa'ra folk, och det SKRIVNA ordet ar ju lite svart att ta tillbaka utan att radera det.

• Jag star for vad jag tycker.
  Eller HAR tyckt.
  Man kan val andra sig.
  


• jag tycker nog om manniskor iallafall.
  En del.
  


• Ja jag graet nar M & E drog vidare idag
  


• En sak jag vill papeka pa forekommen anledning:
  Jag taenker inte romantisera min berattelse bara for att jag ar pa resa. Jag saeger bara Min syn pa saker o ting. Det ar varmt o skont har, men inte underbart bara for det.
  Vi har hog standard i Sverige. Mycket hog.
  

En bild sager mer an tusen ord

Jag har besokt the Longneck people Hill tribe i Chiang Rai idag.
Har inte kameran med mig och vet anda inte riktigt hur man gor, sa hamtar en bild pa internet.

The Long neck people ar ursprungligen fran Myanmar (f.d Burma) som fortfarande ar en militarregim under diktatur. De tog sin tillflykt till Thailand dar de far bo ifred i bergen.
http://en.wikipedia.org/wiki/Kayan_(Burma)

Deras nackar ar iiiinte uttojda, de ramlar iiinte ihop om de tar bort halsspiralen. Ringarna runt halsen vager hos en vuxen kvinna runt 6-7 kg, sa axlarna tyngs ner. Den langa halsen ar bara en optisk synvilla.
#

3 december: Bylivet

Chiang Mai

Dagar med blandade kanslor. Jag ar ju som jag ar och kan inte alltid keep a happy face.
En av vara guider hade ett valdigt bra uttryck: Slowly & Smiling.

Jag har alltsa varit pa tva dagars trekking i bergen utanfor Chiang Mai. Eller hur blir det nu, jag har sovit borta i tva natter, da maste turen har varat i tre dagar.

09:30 samling och avfaerd. Jag kanner det svenska paret sen tidigare. Bilfarden upp mot bergen borjar lite tyst innan vi alla lart kanna varandra. Forutom oss tre ar det ett par fran Spanien (varav den ene ar engelsman), en ensam engelsman och ett par fran Tjeckien. Totalt i gruppen = 8. Vi fardas i en typ jeep. Tva i fram och vi 8 pa slaepet eller vad man ska kalla det. Vi sitter inte saekert om man sager sa.

Vi stannar med bilen tva ganger innan vi nar malet for var vandrings borjan. Det forsta stoppet ar pa en marknad. Dar lamnar de obligatoriskt av alla turister i tjugo minuter sa att vi kan slosa lite pengar. Vi har blivit tillsagda att vi behover en ficklampa, det kan man kopa dar. Jag struntar i det. Vilket senare visar sig vara fel val (men jag klarar mig anda, eftersom andra var lite smartare).

Det andra stoppet ar for lunch. Kycklingsoppa. Utan kyckling. Och frukt! Jag gillar det. Men killarna grymtar lite over bristen pa kyckling. Den har pa-vagen-lunchen visar sig vara mindre snalt tilltagen aven pa hemvagen. Nudlar och Ingenting far vi da. De har verkligen sparat in. Alla ar missnojda, for priserna for trekkingen var ganska ordentligt tilltagna.

Iallafall, fortsattning:
Forsta aventyret ar elefantridning. Jag forsoker skaka av mig kanslan jag hade fatt i Ayuthaya. Jo de har elefanterna verkade ha det battre. Forutom att var elefant har ett sar i huvudet som rinner och varar sig :( Jag och den ensamme engelsmannen tycker verkligen synd om honom och oroar oss lite for hur han fatt det.
Jaklar vad elefanter ar stora! Alltsa, jag vet att ni vet att de ar stora. Men nar man val sitter pa ryggen pa en da sitter man bra hogt upp.
Gamla damer sitter i hogt byggda trahyddor langs med turen och saljer bananer som vi skall mata elefanterna med. Jo.. jag ger mig snart och koper en pase.

Elefanter ar inte dumma. De vet verkligen vad de gor. Och lite bortskamda var de oxa. Var elefant var en riktig rebell. Fick han inte banan ja da stannade han helt enkelt. Eller sprutade snor pa oss...
Elefantskotaren tog fram slangbellan. Da ryggade elefanterna tillbaka och borjade ga igen. De hade fatt smaka pa slangbellan forut, det marktes.
Vi gillade det verkligen inte. Trots att faerden i sig var rolig sa kandes det ganska bitterljuvt, vi visste lixom inte riktigt hur elefanterna egentligen hade det.
Vi hade elefantungarna i slaptag. Var elefantunge var ganska stor och han ville minsann oxa ha banan. Han lyfte snabeln och nafsade pa mitt ben. Fick han ingen banan sa tog han tag om benet med sin slemmiga snabel, ganska hart nop han :) Sen var man skitig resten av dagen...

Trekkingen genom skogen var for mig personligen valdigt jobbig. Det har var verkligen yttersta beviset pa hur otranad jag verkligen ar. Jag hamnade sist. Hela tiden. De andra traskade pa. Men jag lyckades inte hanga med. I uppforsbackarna steg pulsen sa hogt att jag kande hjartslagen dunka i oronen. Jag blev yr. MASTE stanna och andas, aven om det kandes skamset. Och forsta dagen var ju mest uppat.. det var ju upp till byarna i bergen vi skulle... Det var da Chang larde mig uttrycket Slowly & Smiling. It's ok, slowly. Slowly and smiling.

Ett valkommet stopp vid ett vattenfall. Pa med bikinin! Iiiiiiiskallt! Men jakligt skont med svalka.

Vi blev alla forvanade nar vi nadde fram till stallet for var forsta overnattning. Framfor oss star en hydda pa stolpar. En hydda, med ett rum. Jag kande mig iallafall glatt overraskad. Forst.
Det var ju riktigt exotiskt. Haerligt. Det kandes aekta. Detta innan vi fick reda pa hur kalla natterna i bergen faktiskt ar....

Alla alskade middagen de lagade at oss. Pa enkla trabankar vid enkla ihopsnickrade trabord. Riktigt gott. Det godaste jag atit i Thailand hittills.

Det morknar fort.
Laegereld.
10 personer pa plankor runt en laegereld. Fan va skont.
Nan tar fram gitarren. En klassiker. Men det blir inte mycket av det. Ingen kan spela ordentligt. Forutom Jackie Chan, men han ger snart upp infor var yngre guide, Chang's, forsok. Vilken teaterapa. Han kan varken spela eller sjunga. Och inte mycket engelska kan han.
Men han forsoker sig pa Bob Marley. Bob Marley ar Chang's idol och vi latsas att vi tycker det ar bra, och hakar pa.
"I shot the tourist" sjunger Chang.

Natten ar forbannat kall. Underlaget ar hart. Alla har legat och huttrat under filtarna som fanns i stugan och ingen (forutom engelsmannen som vi horde snarka) har sovit ordentligt. Forst vagrar jag lagga filtarna over mig, varken madrass eller filtar har blivit tvattade. Nagonsin. Men jag maste kapitulera, annars hade jag frusit ihjal.
#

Vi far sovmorgon. De vaecker oss strax innan kl 10 och ropar Coffee, Tea!
Jag muttrar alltid pa morgarna, men solen skiner, strax har jag fatt upp varmen och teet och toasten smakar bra.

Toalettbesok klarar man av i ett skjul med en statoalett pa marken och tandborstningen gors var som helst. Det kaenns helt ok. Vi ar nastan ett med naturen. Lite grann. En kulle, en trastuga, en hund, nagra kycklingar.

Vandringen ar fortfarande forfaerlig. Imorgon ar det bara nerfor lovar Chang mig.
Jag kommer inte ens ihag vad vi gjorde denna dag. Jag var gratfardig av utmattning och hann inte se mycket alls. Jo visst, vi stannar vid ett till vattenfall. Ja eller ett valdigt litet sadant. Vatten var dar iallafall. Lika kallt. Jag gar i med tvalen och tanker att jag ska passa pa att rengora mig under armarna atminstone. Tvalen skoljs ivag med strommen.. Ja ja det ar bara en dag kvar.

En annan grupp stannar till haer och vi har fatt information om att det ar vid vattenfallet vi skall tillbringa natten. Stugorna ser likadana ut som kvallen innan. Men var guide anser att det ar for kallt har och att vi far det battre lite hogre upp.
Jag svaer lite. Men han har raett. Det kanns aaaningen fraschare och aaaningen mindre kallt.
En annu godare middag. Det visar sig att var mer ansvarsfulle guide har varit kock pa en thairestaurang. Det marks. Jag aelskar kokosmjolken och curryn.

Fullmanen ar fantastisk. Kvallen ar jattevacker. Vi har alla laert kaenna varandra nu. Det kaenns riktigt gemytligt. Efter ett tag ar det nattsvart, kaenns som om det borjar bli dags att ga o lagga sig.
Klockan ar inte ens 20.

Det ar forbannat kallt och jag har pa mig pyjamas + huvtrojan och strumpor. Filten viker jag dubbelt men den nar inte riktigt runt mig. Jag tror jag fick en blund iallafall.
#

Dag 3: Jag har inte samma angest idag, det ar ju bara nerat. Vi ska vandra ett par timmar, naer vi nar floden skall vi aka flotte. Detta har jag sett fram emot!

Den spanska tjejen behover en huvudvarkstablett, javisst sjalvklart har jag en. Vi stannar till en stund, hon, jag och hennes engelske kille. Inte mer an en minut. Knappt.
Plotsligt ar alla andra borta.
Vi knallar pa for att hinna ikapp. Men vi ser dem inte alls. De maste ha gatt den haer stigen, finns inte manga andra att vaelja pa. Vi kommer till en liten vaegkorsning. Vi ska ju nerat, sa det ar vael bara logiskt att vaelja vaenster, nerat. Ja vi kommer overens om det.
Vi gar och gar men verkar aldrig komma ikapp. Har de inte maerkt att vi saknas?!
Jack tycker att vi ska vaenda tillbaka till korsningen. Vid korsningen chansar vi aenda pa att kolla andra vaegen oxa. Men saklart ingen daer. Tillbaka till korsningen.
Tillbaka till stugan.

Jag ar skitsur och tycker att det ar riktigt javla oansvarigt av de. De ar 2 guider, en kan halla sig laengst fram, den andre kunde vael gatt laengst bak och sett till att gruppen halls ihop eller atminstone att ingen forsvinner!
Vi bestaemmer oss for att vi ju ar pa ett eget litet aventyr, och det ar ganska kul, men Jag kan inte skaka av mig kaenslan av hur jag faktiskt tycker att saker och ting borde ga till.

Vi far hjalp, det rings i mobiltelefoner, en av guiderna kommer o haemtar oss. Nar vi aterforenas med gruppen ar jag inte glad. De har vaentat i over en halvtimme, och det kaenns som vart fel.
Jag haller mig lite pa avstand.
Jag kommer aenda efter snart igen. Saklart.

De ville ivag snabbt pa morgonen, fastan vi satt ner for frukost vid en av de vackraste platser man kan taenka sig. Det var sa fantastiskt. Te utomhus, utsikt over berg och dal.

Vad var meningen med hela vandringen om inte Vandringen??!

Nar jag hinner ifatt blir jag glad nar spanjorskan fragar mig hur det ar.
Sen kommer en pick-up truck (ja saaa heter det!) och hamtar oss, for vi hinner inte vandra ner till raftingen. Jag blir laettad.

Vi ska vara barfota och helst bara i baddrakt. Flottarna ar verkligen bara gjorda av ingenting annat an ihopbundna bambustavar. Jag blir glad igen sa snart vi staeller oss pa bambuflottarna. Sa javla haerligt. Jag aelskar det.
Det gar lite sakta bara. Men det ar roligt det med. Vi flyter fram pa floden och ingen kan skynda pa mig eller hindra mig fran att njuta av naturen som passerar forbi..
Jag tror jag ler stort hela tiden.
Vattnet ar kallt, men det ar sa himla skont mot slitna fotter.

Vi maste stiga av och ga en bit for floden blir lite haftigare i nan meter. Dvs liiiite. Den svenska killen sitter kvar pa sin flotte.
Det vill jag oxa gora!
Jag skriker "I want to do that! Me too! I also want to do that!"
Jag far lov :) Den ensamme engelsmannen hoppar pa oxa.

Haller i mig ordentligt. Trdde jag. Det lilla hoppet dar forsen ar starkare gor att jag far framat, landar pa magen och glider langs med flotten. Nu ar jag dyngsur. Och lycklig.
#