3 december: Bylivet

Chiang Mai

Dagar med blandade kanslor. Jag ar ju som jag ar och kan inte alltid keep a happy face.
En av vara guider hade ett valdigt bra uttryck: Slowly & Smiling.

Jag har alltsa varit pa tva dagars trekking i bergen utanfor Chiang Mai. Eller hur blir det nu, jag har sovit borta i tva natter, da maste turen har varat i tre dagar.

09:30 samling och avfaerd. Jag kanner det svenska paret sen tidigare. Bilfarden upp mot bergen borjar lite tyst innan vi alla lart kanna varandra. Forutom oss tre ar det ett par fran Spanien (varav den ene ar engelsman), en ensam engelsman och ett par fran Tjeckien. Totalt i gruppen = 8. Vi fardas i en typ jeep. Tva i fram och vi 8 pa slaepet eller vad man ska kalla det. Vi sitter inte saekert om man sager sa.

Vi stannar med bilen tva ganger innan vi nar malet for var vandrings borjan. Det forsta stoppet ar pa en marknad. Dar lamnar de obligatoriskt av alla turister i tjugo minuter sa att vi kan slosa lite pengar. Vi har blivit tillsagda att vi behover en ficklampa, det kan man kopa dar. Jag struntar i det. Vilket senare visar sig vara fel val (men jag klarar mig anda, eftersom andra var lite smartare).

Det andra stoppet ar for lunch. Kycklingsoppa. Utan kyckling. Och frukt! Jag gillar det. Men killarna grymtar lite over bristen pa kyckling. Den har pa-vagen-lunchen visar sig vara mindre snalt tilltagen aven pa hemvagen. Nudlar och Ingenting far vi da. De har verkligen sparat in. Alla ar missnojda, for priserna for trekkingen var ganska ordentligt tilltagna.

Iallafall, fortsattning:
Forsta aventyret ar elefantridning. Jag forsoker skaka av mig kanslan jag hade fatt i Ayuthaya. Jo de har elefanterna verkade ha det battre. Forutom att var elefant har ett sar i huvudet som rinner och varar sig :( Jag och den ensamme engelsmannen tycker verkligen synd om honom och oroar oss lite for hur han fatt det.
Jaklar vad elefanter ar stora! Alltsa, jag vet att ni vet att de ar stora. Men nar man val sitter pa ryggen pa en da sitter man bra hogt upp.
Gamla damer sitter i hogt byggda trahyddor langs med turen och saljer bananer som vi skall mata elefanterna med. Jo.. jag ger mig snart och koper en pase.

Elefanter ar inte dumma. De vet verkligen vad de gor. Och lite bortskamda var de oxa. Var elefant var en riktig rebell. Fick han inte banan ja da stannade han helt enkelt. Eller sprutade snor pa oss...
Elefantskotaren tog fram slangbellan. Da ryggade elefanterna tillbaka och borjade ga igen. De hade fatt smaka pa slangbellan forut, det marktes.
Vi gillade det verkligen inte. Trots att faerden i sig var rolig sa kandes det ganska bitterljuvt, vi visste lixom inte riktigt hur elefanterna egentligen hade det.
Vi hade elefantungarna i slaptag. Var elefantunge var ganska stor och han ville minsann oxa ha banan. Han lyfte snabeln och nafsade pa mitt ben. Fick han ingen banan sa tog han tag om benet med sin slemmiga snabel, ganska hart nop han :) Sen var man skitig resten av dagen...

Trekkingen genom skogen var for mig personligen valdigt jobbig. Det har var verkligen yttersta beviset pa hur otranad jag verkligen ar. Jag hamnade sist. Hela tiden. De andra traskade pa. Men jag lyckades inte hanga med. I uppforsbackarna steg pulsen sa hogt att jag kande hjartslagen dunka i oronen. Jag blev yr. MASTE stanna och andas, aven om det kandes skamset. Och forsta dagen var ju mest uppat.. det var ju upp till byarna i bergen vi skulle... Det var da Chang larde mig uttrycket Slowly & Smiling. It's ok, slowly. Slowly and smiling.

Ett valkommet stopp vid ett vattenfall. Pa med bikinin! Iiiiiiiskallt! Men jakligt skont med svalka.

Vi blev alla forvanade nar vi nadde fram till stallet for var forsta overnattning. Framfor oss star en hydda pa stolpar. En hydda, med ett rum. Jag kande mig iallafall glatt overraskad. Forst.
Det var ju riktigt exotiskt. Haerligt. Det kandes aekta. Detta innan vi fick reda pa hur kalla natterna i bergen faktiskt ar....

Alla alskade middagen de lagade at oss. Pa enkla trabankar vid enkla ihopsnickrade trabord. Riktigt gott. Det godaste jag atit i Thailand hittills.

Det morknar fort.
Laegereld.
10 personer pa plankor runt en laegereld. Fan va skont.
Nan tar fram gitarren. En klassiker. Men det blir inte mycket av det. Ingen kan spela ordentligt. Forutom Jackie Chan, men han ger snart upp infor var yngre guide, Chang's, forsok. Vilken teaterapa. Han kan varken spela eller sjunga. Och inte mycket engelska kan han.
Men han forsoker sig pa Bob Marley. Bob Marley ar Chang's idol och vi latsas att vi tycker det ar bra, och hakar pa.
"I shot the tourist" sjunger Chang.

Natten ar forbannat kall. Underlaget ar hart. Alla har legat och huttrat under filtarna som fanns i stugan och ingen (forutom engelsmannen som vi horde snarka) har sovit ordentligt. Forst vagrar jag lagga filtarna over mig, varken madrass eller filtar har blivit tvattade. Nagonsin. Men jag maste kapitulera, annars hade jag frusit ihjal.
#

Vi far sovmorgon. De vaecker oss strax innan kl 10 och ropar Coffee, Tea!
Jag muttrar alltid pa morgarna, men solen skiner, strax har jag fatt upp varmen och teet och toasten smakar bra.

Toalettbesok klarar man av i ett skjul med en statoalett pa marken och tandborstningen gors var som helst. Det kaenns helt ok. Vi ar nastan ett med naturen. Lite grann. En kulle, en trastuga, en hund, nagra kycklingar.

Vandringen ar fortfarande forfaerlig. Imorgon ar det bara nerfor lovar Chang mig.
Jag kommer inte ens ihag vad vi gjorde denna dag. Jag var gratfardig av utmattning och hann inte se mycket alls. Jo visst, vi stannar vid ett till vattenfall. Ja eller ett valdigt litet sadant. Vatten var dar iallafall. Lika kallt. Jag gar i med tvalen och tanker att jag ska passa pa att rengora mig under armarna atminstone. Tvalen skoljs ivag med strommen.. Ja ja det ar bara en dag kvar.

En annan grupp stannar till haer och vi har fatt information om att det ar vid vattenfallet vi skall tillbringa natten. Stugorna ser likadana ut som kvallen innan. Men var guide anser att det ar for kallt har och att vi far det battre lite hogre upp.
Jag svaer lite. Men han har raett. Det kanns aaaningen fraschare och aaaningen mindre kallt.
En annu godare middag. Det visar sig att var mer ansvarsfulle guide har varit kock pa en thairestaurang. Det marks. Jag aelskar kokosmjolken och curryn.

Fullmanen ar fantastisk. Kvallen ar jattevacker. Vi har alla laert kaenna varandra nu. Det kaenns riktigt gemytligt. Efter ett tag ar det nattsvart, kaenns som om det borjar bli dags att ga o lagga sig.
Klockan ar inte ens 20.

Det ar forbannat kallt och jag har pa mig pyjamas + huvtrojan och strumpor. Filten viker jag dubbelt men den nar inte riktigt runt mig. Jag tror jag fick en blund iallafall.
#

Dag 3: Jag har inte samma angest idag, det ar ju bara nerat. Vi ska vandra ett par timmar, naer vi nar floden skall vi aka flotte. Detta har jag sett fram emot!

Den spanska tjejen behover en huvudvarkstablett, javisst sjalvklart har jag en. Vi stannar till en stund, hon, jag och hennes engelske kille. Inte mer an en minut. Knappt.
Plotsligt ar alla andra borta.
Vi knallar pa for att hinna ikapp. Men vi ser dem inte alls. De maste ha gatt den haer stigen, finns inte manga andra att vaelja pa. Vi kommer till en liten vaegkorsning. Vi ska ju nerat, sa det ar vael bara logiskt att vaelja vaenster, nerat. Ja vi kommer overens om det.
Vi gar och gar men verkar aldrig komma ikapp. Har de inte maerkt att vi saknas?!
Jack tycker att vi ska vaenda tillbaka till korsningen. Vid korsningen chansar vi aenda pa att kolla andra vaegen oxa. Men saklart ingen daer. Tillbaka till korsningen.
Tillbaka till stugan.

Jag ar skitsur och tycker att det ar riktigt javla oansvarigt av de. De ar 2 guider, en kan halla sig laengst fram, den andre kunde vael gatt laengst bak och sett till att gruppen halls ihop eller atminstone att ingen forsvinner!
Vi bestaemmer oss for att vi ju ar pa ett eget litet aventyr, och det ar ganska kul, men Jag kan inte skaka av mig kaenslan av hur jag faktiskt tycker att saker och ting borde ga till.

Vi far hjalp, det rings i mobiltelefoner, en av guiderna kommer o haemtar oss. Nar vi aterforenas med gruppen ar jag inte glad. De har vaentat i over en halvtimme, och det kaenns som vart fel.
Jag haller mig lite pa avstand.
Jag kommer aenda efter snart igen. Saklart.

De ville ivag snabbt pa morgonen, fastan vi satt ner for frukost vid en av de vackraste platser man kan taenka sig. Det var sa fantastiskt. Te utomhus, utsikt over berg och dal.

Vad var meningen med hela vandringen om inte Vandringen??!

Nar jag hinner ifatt blir jag glad nar spanjorskan fragar mig hur det ar.
Sen kommer en pick-up truck (ja saaa heter det!) och hamtar oss, for vi hinner inte vandra ner till raftingen. Jag blir laettad.

Vi ska vara barfota och helst bara i baddrakt. Flottarna ar verkligen bara gjorda av ingenting annat an ihopbundna bambustavar. Jag blir glad igen sa snart vi staeller oss pa bambuflottarna. Sa javla haerligt. Jag aelskar det.
Det gar lite sakta bara. Men det ar roligt det med. Vi flyter fram pa floden och ingen kan skynda pa mig eller hindra mig fran att njuta av naturen som passerar forbi..
Jag tror jag ler stort hela tiden.
Vattnet ar kallt, men det ar sa himla skont mot slitna fotter.

Vi maste stiga av och ga en bit for floden blir lite haftigare i nan meter. Dvs liiiite. Den svenska killen sitter kvar pa sin flotte.
Det vill jag oxa gora!
Jag skriker "I want to do that! Me too! I also want to do that!"
Jag far lov :) Den ensamme engelsmannen hoppar pa oxa.

Haller i mig ordentligt. Trdde jag. Det lilla hoppet dar forsen ar starkare gor att jag far framat, landar pa magen och glider langs med flotten. Nu ar jag dyngsur. Och lycklig.
#