11-12 december: Tid att taenka

Vid frukosten bestamde jag mig.
Den godaste och storsta frukost jag hittills atit, med en fantastisk utsikt over hav och oar. Och servitoren (en s.k lady boy) var glad och gullig.

Jag bokade av baten tillbaka och bokade om rummet for natten.

Jag trivs helt ok med mig sjalv haer, skrivandes i min bok utanfor bungalowen, i skuggan av ett trad.
Jag vagade dock inte satta mig under en palm. De har massor av hangande kokosnotter, och det ar tydligen en vanligt forekommande dodsorsak. Enligt myten.
Death by coco nut.
#

Vandrandes laengs med stranden med inte sa mycket annat att gora sa far man plotsligt tid att taenka.
Inte pa det yttre livet, sasom om man staellt vaeckarklockan, inte om man kommit ihag att skicka den daer kallelsen eller om det ar lunchrast snart...
Utan taenka pa sitt Inre liv.

Utan nagot annat att fundera over sa blir man plotsligt tvungen. Nagot maste man ju taenka.
Och tankarna dyker upp automatiskt. Eftersom du ar fri.
Tiden ar Din och sinnet ar fritt.

Om jag skulle bli forfattare... Vada for slags i sa fall.
Langa sammanhangande historier skulle jag inte ha talamod till.
Det maste bli nagon slags Short Stories.

Sexnoveller for tjejer? Nja..
Eller sadana daer prosaliknande filosofiska berattelser som borjar med "Det enda jag sag var ett lov som vinden svepte med sig, och mina fotsteg i sanden..."

Jag har vael vanligtvis ganska god sjalvkannedom, men efter dessa veckor kan jag Konstatera foljande:
Jag ar aldrig nojd.
Jag ar rastlos, och jag klarar inte av att vara ensam.
A andra sidan ar jag social, vaenlig och rolig.
Min sociala sida kompenserar ju min sallskapssjuka. Eller ar det sa att mitt behov av sallskap ar storre an min blyghet och att jag darfor tvingar mig sjalv att vara mer social.

Just Nu trivs jag iallafall utmarkt, haer i tystnaden, i skuggan under tradet, med utsikt over grona palmer och turkosa vagor.

Kanske har jag hittat en liten bit av paradiset idag.
#