tisdag 15 december 2009

Upp och ner / Ner och upp

Jag gar och beundrar solnedgangen, stannar upp ibland och begrundar. For att riktigt insupa vad jag ser. Fargerna som blandar sig, horisonten som andrar nyans fran ljusbla till orange till rosa.

Solnedgang existerar ju egentligen inte. Solen gar ingenstans. Jorden snurrar och vi med den.

Sen eftermiddag sa "ligger solen" sa lagt att reflektionerna far havet att glittra. Det ser ut som miljontals vita stjarnor som dansar over vattenytan.

Nar Jorden tippar bakat, fran Solen, sa borde ju vattnet folja med. Men det gor det inte.
Vattenranden drar sig istallet nedat, blottar annu nagra meter av beige fuktig sand. Vagor som forut slog in mot land med storre kraft planar nu ut, tar sig inte lika hogt upp. Det ser ut att kaempa som i uppforsbacke och ger snart upp.
Istallet for att folja med oss nar vi sakta vander oss bort fran Solen sa verkar havet istallet centralisera sig, oka sin densitet, forsoker fortsaetta vara nara solen.

Jag begriper nu varfor det heter Tidvatten.

Pa natten upprepas dock proceduren med hoga vagor och hogt vatten.
Kan nagon forklara detta med tyngdkraft och centrifugalkraft for mig.
Eller ar det sa att forhallandet tidvatten/Solen beror pa i vilken del av varlden vi befinner oss?
Om havet samlar sig i mitten av "gropen" sa betyder det att vi ar hogts upp just da?
Och om vattnet nar hogt upp pa "min" strand sa beror det av att vi lutar hoger, vanster, framat eller bakat just haer.
Eller finns det inget Upp och Ner, Nord, Syd, Ost eller Vast?
#

Flyt/Oflyt

En annan lustig iakttagelse jag gjort idag ar att knaket i handleden verkar ha gjort susen.
Peppar peppar.
Knolen, som eg borde ha opererats bort, ar mkt mindre framstaende och jag kan rora pa handleden utan namnvard smarta igen.
Lite tur i oturen skall man ha :)

Jag blev faktiskt forvanad nar jag Bade forvarrade handledsskadan Och ramlade och skrapade armbagen pa samma dag. Jag borjade fundera pa om det ar typiskt for mig.
Jag mindes ett par incidenter; Bryta handleden forsta dagen i skidbacken (exakt 20 ar sedan) och vricka foten pga en grop i gatan En dag fore trekkingen (tva veckor sedan).
Nej, just det. Jag har alltid tyckt mig ha ett enormt flyt. Jag har inte haft varldens basta eller rikaste liv, men nar det uppstatt nagot (var sig det varit mitt eget fel eller inte)sa har de sma sakerna i vardagen alltsom oftast ordnat sig, utanfor min paverkan, och jag har kunnat pusta ut.

Detta kommer mig osokt att taenka pa det jag brukar saga till tva personer i min narhet som sjalva sager sig vara otursforfoljda (bada tva ar kraeftor vilket jag oxa undrar om det ar en slump);
-Det beror pa hur man ser pa saken. Du kanske registrerar de mindre lyckade handelserna under dagen men ej taenker pa det som gatt vael.

Det daer med halvtomma eller halvfulla glas kan man dividera i evigheter om.
Men jag tycker att tur/otur ar en intressant diskussion att ha.

Eftersom jag kan vara aningen negativ, speciellet infor nya situationer, sa har jag hort misstolkningen att jag skulle vara pessimistisk.
Nu taenker jag pasta att Negativ/Positiv inte ar lika med Pessimist/Optimist.
De som inte haller med om saken kan ga och lasa en ordbok.
Sjalv behover jag ingen ordbok eftersom jag alltid ar sa saker pa saker och ting... (och odmjuk).

Foljande ar min tolkning.
Och alltsa ar den raett.

*En negativ manniska ar inte nojd, ser det daliga i saker och gor samsta mojliga tolkning av pagaende situation.

*En positiv manniska ar nojd med vad de tilldelas och kan saledes njuta mer av tillvaron.

Negativ/Positiv: Ens personlighet i nuet.

*Pessimist: Tror ej pa forbattring utan pa samre eller fortsatt dalig framtid. Ser att saker och ting inte kommer att ordna sig.
Medan
*Optimisten: har en kansla av att situationer ordnar upp sig. Tror pa att problem kan losas.

Pessimism/Optimism: Ens (kort- eller langsiktiga) framtidsvision.

Man kan saledes vara bade en negativ personlighet samtidigt som man ar optimist.
Sa det sa.

Ofta har jag onskat att jag hade en mer positiv installning infor saker som hander och sker. Dessa positiva optimister ar alltid sa glada och populara manniskor. Det kan gora en lite avundsjuk. Jag undrar alltid om De inte har nagra bakslag, och varfor man inte ser av dessa.
Dessutom sa irriterar deras pa ytan klaemkaecka A-personlighet mig sa enormt! Livet e val skit for er oxa nan gang!

Ja, ja.. Jag har iallafall oftast ett javla flyt,
det har jag.
#

1 kommentar:

  1. Det är så många som låtsas att livet är så enkelt och bra Helena, glöm inte det! Som när jag blev mamma, inte f-n hade någon erkänt för mig att det skittufft att få barn, för man ska vara så "perfekt" och vara så glad hela tiden. Jag har hela tiden erkänt (om man nu kan använda det ordet) att det inte är en dans på rosor varken att ha småbarn eller att vara gift. Det är då det gäller att vara optimistisk! Men jäklar, i perioder är det negativt som bara den ;-)

    SvaraRadera