5-8 januari: Skakis i Laozzzzzz

Mitt forsta intryck av Laos var nar jag akte pa moppetur alldeles sjalv runt den lilla stan vid gransen. De halsade inte, trots att jag sa Sabaidee och forsokte uttala det sa gott jag kunde. Man far inget svar tillbaka.. de bara stirrade. Jag tyckte det var valdans ohovligt...
Det andra intrycket var att de ar langsamma. Antingen snurrar allt lite langsammare dar uppe, eller sa bryr de sig bara inte.. Man sitter o vantar pa notan efter maten och undrar hur lang tid det kan ta att rakna ut 35+10. What's the hurry, hur brattom kan hon ha? verkar de tanka, eftersom de hellre star o snackar lite med kompisen i baren en stund.

Det tar ett tag att komma in i. Men man gor det, nar man inser att, nej, jag har inte sa brattom.
Eller snarare, man maste. Ber du inte om menyn eller pakallar en servitor nar du satter dig pa en restaurang sa kan du sitta dar o vanta i evigheter pa att fa bestalla.. Inget intresse what so ever. Paminn garna ett par ggr om bestallningen oxa.

Men jag foredrar Lao-style framfor thailand any time!
#

Jag och CJ hade kopt biljett fran Luang Prabang upp till Luang Nam Tha. Blir upphamtade i minivan, som vi tror ar battre an den stora lokalbussen.. Utan att vara medvetna om att vi snart skall fardas pa varldens samsta, iallafall skitdalig, vag. Det var en minst sagt skakig upplevelse. For det forsta tror jag inte chaufforen hade stenkoll.. For vi borjade med att kora fel vag. Vi hade lite plats kvar sa vi bredde ut oss sa gott vi kunde. Det skulle ju trots allt vara en 9 timmars fard.
For det andra sa pratade chaufforen oavbrutet i mobilen, det var bade storande plus att vagen var i sa daligt skick att vi onskade att han skulle haft bada handerna pa ratten.
Det tar inte lang tid innan bussen stannar for att plocka upp 4 smatjejer som tydligen behovde skjuts. Han verkade kanna dem och han passade val pa att skjutsa dem, men utrymmet krympte betydligt och vi andra blev ganska sura. Det var jakligt obekvamt redan.
Det visade sig att flickorna oxa skulle hela vagen till Luang Nam Tha, OCH att tva av dem var aksjuka... Dessa tva placerades naturligtvis langst bak, bredvid mig och CJ.
De satt dar o spydde i sina medhavda plastpasar. Hur mycket jag an forsokte fa chaufforen att stanna och att fa flickorna langst fram att byta plats med dessa aksjuka tva langst bak sa ignorerades det. Han korde dessutom som en j..la idiot utan nagra bryderier om hur mycket det skumpade bak i bilen.
#

Stan ar liten och inte sarskilt mycket att se. Vi valde att hyra motorcykel for att se omgivningarna. In pa en byvag, rod sand och grus. CJ korde halvautomatisk och hade battre fjadring an jag pa min helautomatiska.. jaklar vad det skumpade. Byfolket verkade inte varst glada over att se oss heller, sa vi strosade omkring en liten stund, for att sedan kora vidare. Akte pa en superbra vag i ny asfalt och efter en stunds invanjning korde vi pa runt 80/h och utan nagot stalle att naturligt kunna stanna pa sa befann vi oss plotsligt uppe vid Boten, sag Tullen, och insag att vi nog var pa gransen till Kina.
Nudelsoppa med nedhackad kyckling, ben o allt, smakade ovanligt gott.
Turen var fantastisk, utsikten over berg o dal underbar. Stannade till pa vagen hem for att se solnedgangen over risfalten.
#

Bestamde oss slutligen for en 2-dagarsvandring med overnattning. Vandringen borjade sakta och jag kande att jag nog skulle klara av detta utan problem. Guiden, Noi, stannade upp ofta och pa knackig engelska berattade han om vaxtligheten i skogen och vad dessa anvandes till. Mycket anvandes som medicinalvaxter av byfolken, och personligen tyckte jag det var jatteintressant att hora och se, och inte bara ga och ga och ga bara for sakens skull utan att lara sig/upptacka nagot.
Primarskogen var fantastisk, med 50-tal meter hoga fikustrad och enorma lianer. Vi vandrade genom bush, over backar och pa smala sluttningar.

Helt plotsligt sag framfor mig en regnig hostdag pa Sodermalm. Julia och en fika pa Skanegatan. Agneta strosandes ner till sitt favoritcafe pa Kungsholmen. Camilla i lunchrummet med sitt harliga skratt..

Nar det var dags for lunch fick jag en smarre chock... Vi satte oss ned for att ata under en sorts vindskydd, en liten hydda med tak. Palmblad lades fram over trabordet.. Dessa palmblad visade sig vara bade upplaggningsfat och tallrikar.
Bestick: fingrarna.

Vi skoljde handerna i lite vatten. Vi fick var sitt paket klibbigt ris, och maten halldes upp pa palmbladen. Sen var det bara att hugga in. En boll klibbigt ris plus plocka en tugga mat ur samma hog som alla andra... Nar det borjade bli fooor kladdigt sa nojde jag mig med mitt eget ris. Det var.. ja.. inte aptitretande.
Men maten var god; ris, pumpa, tomatsas, gronsaker och griskott
#

Vi vandrade i ca 5 timmar innan vi nadde Akha-folkets by. Det var langt ifran kommersiellt. De tog notis, men knappt. Inte speciellt intresserade av var ankomst alls. Jag vet att vi alla kande oss som inkraktare.. Det var Vi som var annorlunda, inte de.
Mannen var relativt modernt kladda i nan sorts skjorta, t-shirt, byxor. Men kvinnorna gick alla omkring i traditionella drakter och huvudbonader. Huvudbonaderna skiljde at vilka som var gifta eller inte. De aldre kvinnorna tuggade nagons sorts not som gjorde dem helt roda i munnen och runt lapparna. Och barnen var kladda i det som fanns gissar jag. Trasigt eller inte. Jag tror byn bestod av runt 400-500 manniskor och det var ett overskott pa 6 st man. Barn i massor. Barn overallt.
Som overallt hittills i Laos. Alla tjejer verkar baera ett barn pa ryggen. Och syskonen hjalper till. I byarna ser man sma barn gaende langs vagen barandes pa annu mindre barn...

Langs med hela byvagen stod massor av trahyddor med halmtak. I dessa bodde ibland fler an en familj. Och familjerna hade mellan 5-8 barn var.

Vid intradet i byn passerade vi en sorts festplats, en symbolisk "byggnad", tre hoga stavar som mottes hogst upp i ett kors med en sorts gunga i mitten. Bredvid fanns en liten stadion av tra med sittplatser i en cirkel. Pa dessa fester traffades tydligen pojkar och flickor, och nu kommer en intressant liten historia om Akhas karleksliv:

Overallt langs med byn sag man sma sma hyddor ca 2x1 m, byggda pa hoga styltor flera m over marken. Nar pojkarna ar runt 16 ar sa maste de bygga sig en sadan hydda. Till dessa tar de flickor for lite "dejting". De bygger sin egen ungkarlslya for att fa sig lite loving helt enkelt! Foraldrarna vill ju inte garna att de har sadant for sig i den allmanna familjehyddan. Valdigt klok och naturlig attityd tycker jag. For vem kan hindra en tranande 16-aring egentligen..?
Vi hittade pa alla mojliga sorters namn for dessa hyddor.. men jag tycker vi kallar dom for "shag shacks".

De olika byfolken hade olika saett och traditioner for de ungas karleksliv, men en sak var nog gemensam; blir man pakommen ar man tvungen att gifta sig.

Alltsa, byn ar liten. Tank er "the walk of shame" i en by med 400 manniskor pa 1000 kvm. Ingenting kan ju vara speciellt hemligt.

Hundar, kossor, getter, hons och grisar springer omkring helt naturligt i byn. Folkstammarna lever mitt bland djur mitt i naturen. Upplevelsen var valdigt speciell.

Vi var sjalvklart svettiga efter vandringen och var tvugna att ta en dusch. Duschen bestod av en vattenkran utomhus som alla i byn samsades om. Mannen bar kalsonger nar de tvattade sig och kvinnorna en sorts sarong eller drakt. Vi pallrade oss dit och forsokte tvatta oss sa gott vi kunde med saronger lindade kring kroppen.. med ett tiotal bybor stirrandes runt omkring. Vi fyllde en hink med vatten, tvalade in oss och hallde sen skopor med kallvatten over oss sjalva. Det kandes valdigt konstigt. Men vi insag snart att det var det naturligaste i varlden for dem. De hade inte mycket vatten och de stod i ko for att kunna tvatta sig. Eftersom de flesta var nersmutsade med rodbrun jord och manga gick barfota sa skrubbade de fotterna valdigt noga. Jag sag nagra anvanda nagelborste + tvattmedel for att tvatta ben fotter och hander.

Efter middag med tanda ljus (finns ingen elektricitet, forutom fran enstaka generatorer) sa blev byhovdingen inbjuden for samtal och for att svara pa vara fragor. Byhovding valdes vart tredje ar och han hade 2 assistenter. Han ansvarade for ekonomin i byn, folkrakning, kontakt med polisen etc. Ett valdigt givande samtal. Jag undrade vad de onskade, ville de ha in mer modernitet i byn eller kampade de for att bevara den gamla kulturen och gamla traditioner. Jag tror att ganska manga av fragorna blev lite "lost in translation", men vi kom fram till att det saknades ekonomiska resurser till hogre standard och att det som han tyckte behovdes mest var en vag till och fran byn samt pengar till en battre skola, bocker osv.

I priset for vandringen ingick en sorts valkomstmassage. Jag tyckte det hela lat valdigt underligt, och nar det var dags backade jag nastan ur. Vi skulle lagga oss pa vara "sangar" och flickor i tioarsalderna skulle utfora helkroppsmassage. De var inte roade. Vi var inte roade. Jag fick typ panik, men var radd att det skulle anses oerhort ohovligt att tacka nej.
Det var bara en lang vantan pa att det skulle ta slut. Det var inte alls bekvamt och massagen bestod mest i att de tryckte sa hart de kunde pa varierande stallen upp o ner over kroppen. Sen om hon traffade ryggraden eller knaskalen spelade ingen roll.. Dessutom var en del av flickorna ackliga och tuggade fron under tiden, som de helt sonika spottade ut dar de satt. Dvs runt vara sovplatser.
Inget bra betyg i utvarderingsformularet.

Nar morkret fallit pa tog vi en promenad till festplatsen. Tack och lov for pannlampa!! En superinvestering.
Vi satte oss och tittade pa stjarnorna. Aldrig hade vi val sett sa manga pa en gang. Allt nedslackt och totalt morker. Det var oerhort vackert.
Tills nagra nyfikna tonaringar (eller de var kanske typ 20?) upptackte oss och gjorde oss sallskap. De spelade upp olidlig folkmusik och tande en brasa. Valdigt mysigt och en trevlig tanke i och for sig.

Vi slantrade tillbaka genom den lilla vagen till var hydda hogst upp i byn. Spelade kort i ljuset av stearinljus.
Och onskade sedan att somna gott.
Det var inte alltfor kallt. Men olidligt hart. Inte fick jag mycket somn den natten. Ryggen kandes morbultad.
Och sen, som vanligt haer, vakna till tuppen. Bokstavligen.

Vaknade, krop fram under myggnatet, rullade ihop filten och tog mig ut ur hyddan for att gora min morgontoalett. Aven den i en minimal hydda med halmtak. Inget las pa dorren saklart.
Mottes av en hoper nyfikna skolbarn som stallde sig runt mig och tog fram skrivbocker och pennor. Vi kunde inte kommunicera via talsprak men det framgick att de ville att jag skulle skriva olika fraser pa engelska i deras skrivhaften. Vad heter du? Jag heter... och sa ville de lara sig rakna till 100. Mycket mysig liten morgonstund :)
#

Trodde vandringen hemat skulle bli lattare, bara nerfor hade jag fatt for mig, vi skulle ju tillbaka till Nam Tha. Aj vad jag misstog mig.
Flera ganger motte vi gamla kvinnor och barn barandes pa tunga korgar eller vaskor fyllda med gras och liknande. Hur fan orkar de gora denna promenad varje dag??! Manga timmar varje dag agnar de at att ga ut i skogen i bergen och kapa vaxter och sen flera timmar tillbaka hem pa eftermiddagen..

Jag orkade det i varje fall inte. Gnallet borjade mindre an halvvags nar jag insag att det inte bara var nerfor. Varfor gick vi nerfor sa himla brant om vi anda maste ga lika mycket uppfor igen?! Jag orkar inte.. Jag overvagde en stund om jag faktiskt kunde stanna, lagga mig ner pa stigen och sova over natten. Jag fantiserade om gamar som skulle kanna lukten av mig eftersom jag kande mig halvdod.. Svor lite, tog nagra djupa andetag, och fortsatte. Drypandes av svett. Lite missnojd.

Efter lunchen i det grona sa blevterrangen enklare igen och jag kunde fortsatta njuta av den harliga djungeln runtomkring oss. Sammanfattningsvis en valdigt speciell och exotisk upplevelse.
Och jag hoppas jag forlorade minst 1 kilo!
#

Vi 5 fran vandrigen mottes upp pa kvallen och kakade indiskt. Sa fantastiskt gott! Masala masala masalala la la la.

CJ och jag enades om att stanna aven fredagen, hyra motorcykel och bege oss pa en dagstripp till Muang Sing. Det fanns absolut ingenting att gora dar, vi trodde vi skulle se alla stamfolk samlas pa en och samma marknad som enl guideboken.. men vagen dit var saklart superharlig.
Rakade pa ett par tyska killar som vi delat buss med tidigare, och satte oss for att ata lunch. Genast var bykvinnorna runt oss som flugor, forsokte salja vardelosa armband. Nej tack, bo bo kop jai. Men inte hjalper det, envisa ar dom sarskilt de aldre. Hon lyfte till o med pa forkladet o forsokte salja en pase gras till den ene tysken! Ingen av oss kopte nagonting.. varken krimskrams eller droger. Men jag fragade om hon kunde ge mig massage, tankte att jag skulle tipsa henne om en ny affarsverksamhet istallet... 10.000 kip senare sa knadade hon axlarna som vilket proffs som helst. Och jaklar vad stark hon var. Tro det som de springer upp o ner i bergen o baer grejer varje dag.

Asfaltsvagen, bra for att vara norra Laos.. men samre an den forsta. Jag kunde inte kora lika fort som CJ men jag har iallafall vant mig vid att kora nu. Forsta gangen jag provade pa Koh Lanta sa vagade jag mig till 40. Forsta gangen med CJ i Laos vagade jag mig upp till 90 pa rakstrackor med jamn o fin vagbana. Det tar inte lang tid att vanja sig alls. Hemvagen gar alltid snabbare av nan anledning... Nu tar jag snava kurvor i 50 :)
Och jag alskar det! Lite nervos ar jag alltid, for helt plotsligt kan det finnas ett hal i gatan, eller en liten by som dyker upp bakom ett kron och ungar springades vid vagrenen.
Utsikten ar sa fantastisk att jag inte kan beskriva den. Gronkladda berg sa langt ogat ser. Enstaka hyddor pa avstand. Barn vid de enstaka minimala byarna som springer bredvid och ropar Sabaidee!!
Men allra mest suset i oronen fran din egen motor, blicken pa vagen och koncentrationen som snart blir en vana. Hastigheten som du sakta men sakert blir okanslig for. Det krampaktiga taget om gasen, lutet i kurvorna. CJ forsvann snabbt i ett dammoln framfor mig, men det gjorde ingenting. Det ar nastan total frihet att sitta pa cykeln och kanna dig som ett med allt.
Jag gillar den blandade kanslan av adrenalinet som nervositeten ger tillsammans med den vidunderliga skonheten runt omkring.
Det enda som stor ar de enstaka motena pa den smala vagen.. Och du vaknar definitivt upp av groparna i vagen..
Det kanns att ryggen tagit stryk nu. Tror jag ska unna mig en massage till.
Pa en riktig salong.
I Vang Vieng. Dit det baer imorgon.
#

A bien tot!