16-21 januari: 4000 islands, Don Det, Laos

Hamnar i överslafen pá sovbussen, skönt med liggvagn! Men svárt att hálla i sig när det skumpar och knycker och lutar. Fár nog en del sömn iallafall.
Bussbyte i Pakse, klockan är 06.30.

Det stár Don Det pa min biljett. Ja jag visste inte vart jag skulle och antog att jag skulle vara tvungen att välja när jag anlände till en huvudbusstation. Det var antagligen bra att det beslutet redan var taget, av nágon annan.

I väntan pa baten som ska ta oss över floden till ön Don Det sa träffar jag Re. Jag har hallt mig i flera timmar och hon hjälper mig med bagaget medan jag springer och letar upp en toalett. En hydda bakom marknaden. En hink.

Baten är en liten avlang motorbat i trä.
Det finns ingen bankomat pa ön sa alla har beräknat sina utgifter sa gott de kan.
Väl avsläppta blir det till att hitta nanstans att bo. Re reser med en väninna Ch och de har även lärt känna Ed sen nagra dagar tillbaka. Ch vaktar bagaget och resten splittrar sig. At mitt hall är det öde ganska langt sa jag vänder tillbaka. Tjejerna far det sista rummet pa Paradise, jag och Ed maste leta vidare. Pa Paradise bor ett amerikanskt par flera manader om aret sedan 2007. De hjälper familjen pa Paradise och skolbarnen pa ön mha insamlingar till läkarvard, bokdonationer osv. Barnen här har aldrig varit utanför öarna och har aldrig sett moderniteter, som t.ex trottoar eller hiss!

Jag hittar till slut ett guest house, lite dyrare (obs 50 kr) eftersom jag far egen toa+dusch. Det finns inga moderna fräscha hotell eller liknande pa ön, det är väldigt simpla bungalows i trä, en säng, och en glödlampa i taket om man har tur. De flesta har verandor med hängmattor. Mycket härligt att ligga resten av eftermiddagen där, läsa en bok och somna. Jag som de flesta har utsikt över floden.

Vi är fyra st, en kille till, som gar ut och tar en drink pa kvällen, pa ett ställe som ägs av utlänningar, ja det finns flera som spenderar stora delar av aret pa ön.
#

Andra dagen hyr jag, Ed och Re cykel för att cykla genom ön över bron till ön Don Kon för att bl.a se pa vattenfallet. Re's cykel gar sönder, vi hittar av en slump en cykelreparatör. Men vi väntar förgäves. Han kan inte laga den sa jag och Ed fortsätter själva.
Vi cyklar pa en tjock sandig väg, kurs mot vattenfallet. Det är fantastiskt. Det är supervarmt och vi ska även försöka hitta en strand som Ed hört talas om. Det är lite oklart vilken och jag tycker det börjar bli riktigt jobbigt att cykla. Stranden vi hittar är inte speciellt imponerande. En stor sandhög, manga motorbatar som ligger töjda vid strandkanten, oljigt och inte inbjudande till bad.
Jag äter lunch vid ett av de väldigt enkla "restaurangerna" för att fa lite energi.

Hittar en död groda. Den ser levande ut för den är som helstekt av solen, och hel. Jag visar Ed. Han blir inte lika road som jag.

Jag gar med pa att försöka hitta den andra stranden (om det finns nagon). Vi har sett en skylt tidigare om att nagot finns flera km bort. Vägen blir ännu tyngre, den är stenig och kvistig och det är riktigt svart att cykla. Vi hittar ingen strand men en sorts gammla lastningspir. Vi hyr en liten träbat och blir runtkörda i övärlden en stund. Det ska finnas delfiner i floden och till slut ser vi dem pa langt avstand. Jag tycker övärlden ser spöklik ut med sina manga grund täckta av torkade alger som ser ut som stora vita spindelväv.

Vi maste skynda oss tillbaka för att hinna aterlämna cyklarna och snart börjar det mörkna. Vi chansar pa en väldigt stenig väg för den ska vara kortare.. Superjobbigt, det känns som om jag vill ge upp. Armarna värker och är helt sönderskakade.
Ed stannar till ibland och väntar och pushar men jag hamnar ändá efter väldigt snart. Väl tillbaka pa var ö sa är det kolmörkt. Pannlampan lyser bara upp en liten bit i taget, Ed ser jag inte längre, och jag börjar bli osäker pa vägen fast jag vet att det bara ska vara rakt fram.
#

Trots trött i armarna har jag bestämt mig för att följa med tjejerna pa en kajaktur nästa dag. De flesta av oss far dela kajak med en lokalguide, vilket är tur! Jag hade nog inte orkar annars, det blir ett riktigt träningspass. Vi paddlar genom den lilla övärlden i flera timmar, stannar och äter lunch pa en minimal ö, ser delfinerna langt bort.

Pa vägen tillbaka ska vi även besöka det större vattenfallet. Vi paddlar inte dit utan ska fa skjuts. Vi bär áror, flytvästar och hjälmar. Väntar pa tva flakbussar. En dyker upp. Flera kajaker binds fast pa taket, ett par läggs pa flaket, in med áror och övrig utrustning, och sa visar det sig att den andra flakbussen är trasig, sa vi alla maste vika oss dubbla och krypa in i bussen oxa! Otroligt. Vi trodde inte det var sant, men ingen laotier lyfte pa ögonbrynen :)

Efter utsikten var det dags att knöka ihop sig i bussen igen, fixa utrustningen och paddla hemat. En lang dag! Men värt det.

Middag intas pa King Kong, en lang promenad fran Don Det till Don Kon. Vi hade hört att de hade äppelpaj.. vilken visade sig mer vara nagon sorts mjölig äppelkompott med kondenserad mjölk..
#

Jag maste bege mig av eftersom jag hade planerat att träffa C i Siem Reap den 21:a. Dessutom märker jag att jag bara precis har pengar till bussbiljetten härifran! Som tur är har jag undanstoppat amerikanska dollar fran en cancellerad tur tidigare under resan, dessa behövs för visumet vid gränsen.
Bokar bussresan hos ett ställer som lovar mig 20 min gratis internet, och vagar knappt äta nagot resten av dagen..
Vad göra utan bankomat?! Jag inser att jag aldrig skulle kunna överleva enl deras livsstil.

Det är sa lugnt, skönt och avslappnat här och jag hade gärna stannat ett tag till.
Det jag hade svart att vänja mig vid dock var de sma svarta harda knott som trillade ner i hoper, i knät, i haret, i sängen, i boken varje gang du tände en lampa. Man fick skaka ur hängmattan innan man la sig i den. Tacksam för myggnätet över sängen.

Flygfän i miljoner. Hittade en kväll en jättestor vartbitare i vattentunnan i badrummet. Räddade den genom att lägga den pa terassen och ge den lite juice, som den faktiskt gick fram och sög i sig!
Har lärt mig att uppskatta de lite större krypen som spindlar och salamandrar, de äter förhoppningsvis upp en del av de äckliga sma flygfäna.
#

Sista dagen tar jag det väldigt lugnt, fixar bussbiljett. Ska kila över till tjejerna senare och spela kort och säga hejda.
Det kommer en störtskur precis när jag ska ga, regnet fullständigt öser ner. Jag väntar och det hinner mörkna. Jag drar pa mig regnkappan och har pannlampan i handen. Jag som är sa mörkrädd. Det är upplyst endast pa ett fatal ställen, där det finns stugor. Väl framme sa gar elen. Det är svart att förklara känslan av beckmörker när man är van vid att det alltid finns gatlyktor eller nagon sorts ljus runt omkring. Jag ser bara ett par steg framför mig i taget, tack vare min pannlampa, och det är obehagligt. Det är mest djur som jag är rädd för, jag är inte rädd för att bli överfallen pa ön eller sá.
Promenaden hem i natten känns jättelang.
#