Lángre uppför gatan hittar jag systerhotellet Mixok. Det sitter fyra unga svenska killar utanför. Det ar billigt. Till och med receptionisten ser tveksam ut till att visa mig ett rum. Jag tror att jag ar van vid lite lägre standard sa jag insisterar. Följer med uppför trappan, receptionisten skjuter upp dörren till rummet, han ser redan ut att förvänta sig reaktionen som kommer. Jag tar ett steg in i den lilla lilla cellen, ser den skrangliga sängen med tunn madrass, de fläckiga väggarna, det sönderslagna runda hörnbordet. Hela rummet utstralar äckel.
Det enda jag kunde säga var "Oh my God". Gar chockad därifran. Fragar de svenska killarna utanför om de sovit där inatt. Ja, men de tyckte oxa det var sunkigt. De berättar hur de hörde prostituerade springa i trapporna hela natten. Ah, jag fattar vilket klientel stället har och varför receptionisten verkade lite motvillig.
Jag vill inte erkänna mig besegrad genom att ga tillbaka till det första stället. Fortsätter leta. Vill att det ska kännas bra när jag kliver in.
Tappar bort mig i stan, vet inte i vilket omrade jag är. Letar upp ett av de rekommenderade hotellen, det visar sig ligga i den norra delen av stan.
När jag är i krokarna försöker jag fraga mig fram, märker för andra gangen av mentaliteten som vissa människor i Laos har. Om de inte förstar sa ignorerar de dig. Inte ens ett ryck pa axlarna, bara stirra och ignorera. Jag blir ursinnig. Men vad tjänade det till, ingen förstod ända'vad jag sa.
Guest houset är fullt vid det här laget och jag blir ombedd att kolla igen imorgon vid check-out-time. Är sa trött pa att leta. Väljer ett guest house i gränden bredvid. Dyrt. Far bli att ga upp tidigt och leta nytt imorgon bitti.
Tar med mig guideboken ut, det finns en bra stadskarta i den. Promenerar runt och bekantar mig med Vientiane. En ganska vacker, liten stad med en hel del frans kolonialstil. Manga fransmän här, t.o.m har gatuskyltarna ibland dubbel text varav en pa franska. Mkt "Rue..." En av gatorna heter François Nginn.
Jag letar upp caféet JoMa där det brukar hänga andra utlänningar. Beställer in en stor iscaffelatte och hoppas pa att kanske fa kontakt med nagon annan resenär. Sitter där ganska länge, ser ett par som väntar pa ledigt bord. Till slut fragar de mig om de far dela bord med mig. De visar sig vara svenskar, som bor och arbetar här sedan fyra ar. Vi har ett langt, trevligt och informativt samtal om vad de gör, om situationen i Laos och om hur landet drabbades av Vietnamkriget, samt om Rehabiliteringscentret Cope.
Pa kvällen vandrar jag runt pa huvudgatan längs med flodbanken, tittar pa folk, försöker bestämma mig för vilken bar jag ska sätta mig pa. Sticky Fingers är omskriven i Lonely Planet och det ser relativt befolkat ut. Jag far genast sällskap av en äldre kanadensare som bott de senaste tre aren i Kambodja men nu flyttat verksamheten till Laos. Han är i gruv- och byggindustrin. Han erbjuder sig att lära mig lite kambodjanska. De har goda fyllda tunnbröd sa vi stämmer träff kl 11 dan efter och äter en supergod brunch. Han skriver ner 3 sidor med praktiska fraser pa kambodjanska i min skrivbok och försöker lära mig uttalet oxa.
#
Dag 2 hyr jag en cykel, styr kosan ut ur city, ska försöka hitta till rehabiliteringscentret, de ska ha en hel del intressant information. Jag hittar saklart aldrig dit, maste ge upp efter ett par timmar i hettan. Jag inser att den här delen av stan hyser massor av invandrare, främst fransmän, som lever, arbetar och studerar pa internationella skolan.
Jag träffar pa en Engelska pa vägen som tillfälligt arbetar här som kemilärare. Hon trivs inte. Ungdomarna hon undervisar är bortskämda och omotiverade, de manliga kollegorna, manga gifta, älskar Laos av tva anledningar: billig öl och billiga kvinnor. De ägnar konferensresor till att ragga upp prostituerade. Hon har tagit upp saken med sin (manlige) chef, som endast tycker att hon är en jobbig feminist.
Hon bekräftar och förstärker mina fördomar om Sydostasien kombinerat med västerländska män som reser hit eller bosätter sig här.
Ja, den stora majoriteten beter sig som svin.
#
Gár áterigen till baren Sticky Fingers, äter middag, dricker pina colada och löser sudoku. Sent dök kanadensaren upp, det slutar med att vi diskuterar relationer. Han var närmare 50 vill jag papeka, och inte ett av de välbevarade undantagen.
Nej, jag är inte intresserad.
Jag sa att jag aldrig skulle lita pa en västerländsk man i Sydostasien. Jag förklarade även varför. Tydligen inte ett populärt ämne.
Efter lite betänketid fragar han "och om du har träffat undantaget?"
Mmm visst...
"Asiatiska kvinnor är ändá inte min typ..."
"Men det är ju en preferens, inte en ásikt" svarar jag.
Det kryper fram att han har "dejtat" nágra stycken. "men de gár att räkna pá en hand".
Dags att gá.
När jag skulle cykla tillbaka till hotellet var cykeln fastlast med en kedja i alla andra cyklar hos uthyraren, som hade stängt.
Dumma fan. Jag hade ju förklarat att jag bara skulle parkera där och sedan använda cykeln och ha kvar den till imorgon.
Det är sa typiskt Laos tänkte jag. Pástá att de fattar vad man säger, men har inte fattat nánting.
Näe, kommunikation är inte deras starka sida.
#
Näst sista dagen i Vientiane. Kliver upp sent efter att ha försökt sova länge, men springandet i trappor och slamrande i dörrar har gjort det omöjligt.
Jag gar tillbaka till cykeluthyrningen för att fa tillbaka mitt id-kort. Blir hänvisad till killen som pástás kunna engelska. Förklarar att cykeln redan är tillbakalämnad eftersom de lást fast den igár kväll sá att jag inte kunde cykla hem pa natten. Han ger tillbaka id-kortet utan en min. Har áterigen inte fattat nágonting.
Äter en superdyr lunch pa en italiensk pizza- och pastarestaurang. Cappuccinon är den första och godaste pa väldigt länge.
Promenerar sakta genom stan. Tycker om Vientiane men har ett pressat tidsschema eftersom jag vill hinna träffa C i Siem Reap, sá kan inte stanna mkt längre.
Gár till JoMa igen, beställer in en ischokladmjölk, vágar mig inte pá mer koffein.
Känner igen tjejen vid bordet framför. Säkert frán nágon tidigare stad eller bussresa. Jag läser min guidebok, hon läser oxá. Jag tänker att jag borde prata med henne, men vill inte störa. Pá vägen ut frágar jag om vägen eller liknande. Vi smápratar en stund. En bekant till henne, Mel, dyker upp. Hon bjuder med mig ut ikväll. En som fattat vinken. Vi bestämmer att jag kommer förbi deras hotell vid sju.
#
Sista dagen i Vientiane. Checkar ut, bokar biljett söderut, till Si Phan Don (4000 islands) och gár sedan till tjejernas hotell. Jag skulle vilja se Pha That Luang, en stupa i guld, och Laos viktigaste nationalmonument. Men jag följer med tjejerna till Buddhaparken Xieng Khuan. Parken är full av buddhistiska och hinduiska stenskulpturer.
Den ligger ganska lángt bort sá efter en dag där varken orkar eller hinner jag áka till Pha that Luang.
Spenderar istället mina sista timmar i Vientiane pa Champa Spa och Massage.
Skyndar iväg till resebyrán för att bli upphämtad kl 19. Men skjutsen till busstationen kommer inte. Den är full. Killarna erbjuder mig och min 85-litersväska skjuts bakpá deras scooter.
Jag totalvägrar.
Flakbussen fár vända, ta en omväg eller skicka en ny! Jag sätter mig och väntar. Till slut blir jag upphämtad och tar snart nattbuss till södra Laos.
#
Till sist en haiku(?) eller ett epos, vad ni vill:
Om du är ett äckligt svin
kom hit för fattiga flickor och vin.
Är du sá jävla dum och ful
att ingen kvinna tycker du e kul?
Eller sá är du en pedofil
som inte vill sätta pá
en vuxen kvinna med stil
eller nágon pá din egen nivá.
Knulla fár du bara om du pengar pá fickan har,
men du kommer aldrig nánsin att bli en riktig karl.
./.
kom hit för fattiga flickor och vin.
Är du sá jävla dum och ful
att ingen kvinna tycker du e kul?
Eller sá är du en pedofil
som inte vill sätta pá
en vuxen kvinna med stil
eller nágon pá din egen nivá.
Knulla fár du bara om du pengar pá fickan har,
men du kommer aldrig nánsin att bli en riktig karl.
./.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar