29 november: Slaveri + resan till Chiang Mai

Alla verkar ha kopt turen av samma agent, TAT. En del av oss kanner oss smatt lurade. But that's Bangkok for you. Det som gor Mig aningen forvirrad ar att ingen av oss har exakt samma tur. De bada engelska paren skall aka vidare redan pa morgonen, med ett till stopp pa vagen, medan jag och nagra andra skall aka nattag direkt till Chiang Mai. Jag blir lite gnallig och ringer upp killen som salt mig resan och fragar vad i hela friden jag ska gora i Ayuthaya en hel dag till och vad det var som ingick egentligen. Bara rummet. Och frukost papekar han. Ja tack det var ju generost.. Det brukar val inga pa vilket anstandigt hotell som helst.

Jag svaljer fortreten och gar och lagger mig och lyssnar pa min ljudbok. Sedan bestammer jag mig for att forsoka hitta i stan pa egen hand. Jag har ju lixom baevat lite infor det (se kapitel om min orienteringsformaga). Jag hyr en cykel, tar med mig kartan och letar efter elefanter.
Ja elefanter. Det finns en elefantby utanfor stan men under dagarna strovar de visst omkring i nat gronomrade i stan. Jag ser dem.
Det ar inte nagot gronomrade, och inte manga av de strosar omkring. Bara de som turister har betalat for att fa rida pa. Nae, de elefanter jag ser star fastkedjade vid nagot som ser ut som en parkering. Andra ar med i en show med danande musik. De dansar och bockar.
Jag blir illa till mods och star bara och gapar en lang stund. Det skaer i hjartat och de stora tunga kedjorna runt deras gra rynkiga halsar far mig att tanka pa slaveri. Elefanterna svaenger fram och tillbaka. Jag borjar nastan grata. Jag tittar in i deras ogon och forsoker se om de ar lyckliga. Jag tror ju inte det, det kaenns inte sa just nu. Jag forsoker gora som en san dar djurpratare och taenka I'm sorry I'm sorry.

Taenker att under trekkingen i Chiang Mai ska vi ju rida pa elefanter. Jag har sett for min inre syn att det ar arbetande lyckliga elefanter som lever tillsammans med manniskorna. Gud sa dum jag ar. Jag som verkligen hade sett fram emot den delen av turen, men nu kaenns det plotsligt som att jag ska delta i nagon slags slavhandel.

Jag koper majskolvar for att ata. Det ar sa gott med smaelt smor, man far de pa en pinne i en pase. Jag matar en elefant med en majskolv. Maste medge att det var kul. Jag kaenner igen ett par fran hotellet och haelsar pa dem. De visar sig vara svenskar. Kul. Det ar sa skont ibland att bara helt enkelt kaenna igen sig.

Jag sitter kvar och tittar pa showen. Borjar vaenja mig. Ger en sedel till en elefant, han tar den med snabeln, trumpetar och niger.

Cyklar tillbaka. Jag hittar faktiskt hela vagen sjalv, med nagra stopp for att titta pa kartan.
Staellet jag stannar pa for att aeta har typ 1 av de trettiotal raetter som finns uppskrivna pa menyn. Struntar i dem och gar darifran. Chansar pa att de kan laga nat gott pa Baan Eve, men hade tyckt att det vore trevligt att ata ute bara...
Fragar kocken som sager att javisst, de har ris och kyckling. Great! utropar jag. I'm starving!
Nae fy sjutton. Jag petar i mig riset men efter en tugga av kyckligen laemnar jag den darhan.
Nu ar jag riktigt sur. Sur pa resebyran. Sur pa Eve. Sur pa kocken. Sur pa Thailand. Jag ar hungrig och missbelaten.
Alla har sagt att det ska finnas sa himla god mat i Thailand. VART DA?! Ingenstans dar jag varit hittills. De har bara ris. Allt annat ar jatteackligt.

Kakor och chips pa tagstationen igen. Jag borjar bli orolig att jag inte ska fa i mig ordentlig naring.

Sovvagnarna ar dock en positiv overraskning. Vi har inga egna kupeer utan man sover i over- eller underslaf langs med hela vagnen. Man drar for ett draperi for sin sang, som faktiskt ar ren och frasch. Somnar till min ljudbok.
#